Leishmaniasis är en sjukdom som orsakas av infektion med den encelliga parasiten Leishmania. Parasiten överförs till människor genom bett från en infekterad sandmygga. Sjukdomen förekommer i två vanliga former: en hudform som ger sår på huden och en visceral form som angriper inre organ som mjälte, lever och benmärg. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC uppskattas det årligen uppstå omkring två miljoner nya fall av leishmaniasis i världen. De flesta fallen rapporteras från Mexiko, Centralamerika, Sydamerika samt delar av Asien, Mellanöstern, Afrika och södra Europa. Totalt finns 21 olika parasitarter som kan orsaka infektion hos människan.
Livscykeln inleds när en infekterad honlig sandmygga biter en människa. Honan behöver blod för att sina ägg ska kunna utvecklas, vilket gör att hon ofta söker sig till människor för att få ett blodmål. I samband med bettet sprutar myggan in promastigoter – den smittsamma fasen av Leishmania-parasiten – i huden på sitt offer.
Inne i kroppen börjar parasiterna föröka sig genom binär delning, varvid infektionen gradvis sprider sig. Vid den viscerala formen av sjukdomen tar sig parasiterna vidare till de inre organen och tränger in i värdens blodcirkulation.
Om en sandmygga senare väljer den infekterade människan som blodkälla suger den i sig parasiterna på nytt. Inuti myggans kropp utvecklas parasiterna åter till promastigotstadiet och fortsätter att föröka sig. Parasiterna stannar kvar i myggan i fyra till 25 dagar.
Medan de encelliga parasiterna förökar sig inne i sandmyggan vandrar de mot insektens svalg och skapar en blockering i matstrupen. När myggan är redo att äta renspolar den matstrupen – som då innehåller promastigoterna – genom att injicera parasiterna i huden på den människa eller det djur den ska suga blod från. Därmed är leishmaniasis livscykel fullbordad.
Att bryta livscykeln genom behandling beror på vilken form av sjukdomen patienten drabbats av. Vid hudformen används ofta paromycin lokalt på huden. Är de sår som sjukdomen orsakat mer aggressiva kan läkemedel som natriumstiboglukonat, megluminantimoniat eller pentamidin förskrivas. Vid mukosal leishmaniasis, som angriper slemhinnorna, ges ofta pentavalent antimon under en behandlingsperiod på fyra veckor. Vid den viscerala formen, som drabbar de inre organen, är preparat baserade på pentavalent antimon det vanligaste behandlingssättet.
Eftersom det ännu inte finns något allmänt tillgängligt vaccin är det viktigaste skyddet att undvika sandmyggbett. Det görs bäst genom att använda insektsmedel, täckande kläder i riskområdena och impregnerade myggnät, särskilt under kvällar och nätter när myggorna är som mest aktiva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online