Det finns över 2 500 olika myggarter i världen, och var och en har sina unika egenskaper som påverkar hur deras bett ser ut och känns. Det är endast honmyggorna som sticker, och risken är störst att man utsätts för bett i skymningen och gryningen. Honmyggan genomborrar huden med sin sugsnabel och drar ut blod samtidigt som den avsöndrar en liten mängd saliv i såret. Proteiner i saliven orsakar klåda, svullnad och rodnad – men vissa myggarter kan dessutom överföra allvarliga, till och med dödliga, sjukdomar via sina bett.
Aedes-myggor förökar sig framgångsrikt främst när översvämningsvatten finns i deras livsmiljö, men de kan förflytta sig mycket långa sträckor – ibland upp till 120 kilometer från platsen där de kläcktes. De föredrar att suga blod från däggdjur, särskilt människor. Bett från Aedes-släktet kan orsaka gula febern och denguefeber, två potentiellt dödliga sjukdomar. Dessa myggbett är också kända för att kunna orsaka lymfatisk filariasis, en parasitsjukdom som drabbar lymfsystemet.
Anopheles-myggor trivs bäst i sötvattenssjöar, även om förökning i saltvatten inte är helt ovanligt. Dessa myggor känns lätt igen på sina karakteristiska markeringar – svartvita ränder på kroppen och benen. Den som blir biten av en Anopheles-mygga löper betydande risk att insjukna i malaria, eftersom saliven som avsöndras vid blodsugningen kan bära på malariaparasiten. Att undvika dessa myggbett minskar kraftigt risken att dö i malariarelaterade komplikationer.
Culex-myggor föredrar att föröka sig i stillastående vatten som dammar, träsk och till och med små vattensamlingar nära bostäder. Deras bett räknas bland de mest smärtsamma, trots att de hellre suger blod från fåglar än från människor. Även om dessa myggor helst stannar i eller nära stillastående vatten kan deras bett sprida farliga sjukdomar som fågelmalaria, West Nile-feber och encefalit (hjärninflammation).
Myggor kan också sprida sjukdomar till hundar genom sina bett. När en hund blir biten kan parasitära maskar spridas via blodet till hjärtat och blodkärlen. Smittan överförs när en mygga först biter en infekterad hund och sedan för in parasiten i nästa offer. Alla myggbett leder inte till hjärtmaskinfektion, men de flesta bett irriterar ändå hundens hud. Kontakta din veterinär om du misstänker att din hund drabbats.
Oavsett myggart gäller samma grundläggande råd: använd insektsmedel med verksamma ämnen som DEET eller icaridin, klä dig i långa och ljusa plagg under skymning och gryning, ta bort stillastående vatten runt hemmet och använd myggnät över fönster och sängar. Upplever du kraftiga symtom efter ett myggbett – exempelvis hög feber, svår huvudvärk eller utbredd svullnad – bör du alltid kontakta vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online