
När en patient drabbas av flera brännskador samtidigt måste kodningen ske i en tydlig ordning för att dokumentationen och ersättningen ska bli korrekt. Här går vi igenom steg för steg hur brännskador kodas enligt ICD-10-CM.
Svärighetsgraden bedöms utifrån både skadans djup och dess utbredning, det vill säga hur stor andel av den totala kroppsytan (TBSA – Total Body Surface Area) som är skadad. En fullhudsskada (tredje graden) rangordnas före en partiell skada (andra graden). Vid likvärdig utbredning och djupgrad betraktas skador på kritiska kroppsdelar – som ansikte, händer, fötter eller könsorgan – som allvarligare.
Den allvarligaste skadan kodas med lämplig brännskadkod ur kapitel 19 i ICD-10-CM. Koden väljs utifrån skadans lokalisation och djupgrad, samt om det gäller första behandlingstillfället eller en uppföljning.
Alla ytterligare brännskador kodas också med lämpliga koder ur kapitel 19 i ICD-10-CM. Koderna listas i fallande ordning efter svårighetsgrad, med den näst allvarligaste skadan först.
Till varje brännskadkod läggs en extern orsakskod ur kapitel 20 i ICD-10-CM. Denna kod anger vad som orsakade skadan, till exempel eld, het vätska, ånga eller elektrisk ström.
En patient har drabbats av tre brännskador:
Även om armens skada täcker störst yta placeras benets fullhudsskada först i kodsekvensen, eftersom djupgraden väger tyngre än utbredningen vid sekvenseringen. Kodningen blir då följande:
Den slutgiltiga kodsekvensen blir alltså: T24.341XA, T22.212XA, T20.11XA och X19.XXXA.
Genom att alltid börja med den allvarligaste skadan, lista övriga skador i fallande svårighetsgrad och komplettera med externa orsakskoder säkerställs en korrekt och komplett kodning av patientens brännskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online