Även om människan ingår i djurriket finns det många utvecklingsmässiga skillnader mellan den mänskliga kroppen och djurens kroppar – och ögat är en av de mest tydliga. Ögat, ofta beskrivet som kroppens kamera, fungerar i grunden på samma sätt hos både människor och djur: det använder en pupill, en näthinna (retina) och en fokuserande lins. Men genom evolutionär anpassning, och på grund av olika behov och levnadsvillkor, har ögonen hos människor och djur utvecklat flera viktiga skillnader. Här går vi igenom de mest intressanta.
Tapetum lucidum är en reflekterande struktur som ligger bakom näthinnan och som studsar tillbaka ljuset genom retinan en andra gång. Hästar, kor, hundar och katter har alla en tapetum. Tack vare denna struktur kan djurets öga fånga in mer ljus, vilket ger nattaktiva djur en betydligt bättre förmåga att se i mörker. Tapetum är också förklaringen till att vissa djurs ögon verkar lysa grönt eller gyllengult när ljus träffar dem i mörkret – något du säkert har sett när en katts ögon skimrar i skenet från en ficklampa. Mänskliga ögon saknar helt tapetum, vilket gör att vår syn i mörker är betydligt sämre än hos många däggdjur.
Fovean är en liten fördjupning i näthinnan hos det mänskliga ögat som är exceptionellt rik på tappar. Näthinnan innehåller två olika typer av sinnceller: stavar och tappar. Stavarna registrerar rörelse och fungerar i svagt ljus, medan tapparna är bäst anpassade för starkt ljus och för att skilja mellan olika färger. Alla däggdjur har fler stavar än tappar, men det som skiljer människan är just fovean – den ger oss en förfinad förmåga att urskilja färger och se skarpt i dagsljus. Det är därför vi kan uppskatta hela spektrat av färger på ett sätt som många djur inte kan.
Blinkhinnan (även kallad niktiterande membran) är en tunn vävnad som dras över ögats yta och fungerar som ett tredje ögonlock. Den finns hos de flesta djur och hjälper till att skydda och fukta ögat. Hos friska djur är blinkhinnan sällan synlig – syns den tydligt kan det vara ett tecken på dålig ögonhälsa eller sjukdom. Människan har ingen blinkhinna; våra ögon skyddas enbart av det övre och det undre ögonlocket.
Hornhinnan består av ett lager av transparenta celler och proteiner som utgör ögats yttersta, genomskinliga skal. Dess uppgift är att fungera som en skyddande barriär för ögats framsida och samtidigt agera som en brytande lins som hjälper till att fokusera ljuset. Hornhinnan skyddar ögat från skadliga partiklar och fungerar som ett fönster som styr hur mycket ljus som släpps in. En tydlig skillnad är att hornhinnan hos hundar och katter har en markant större diameter än den mänskliga hornhinnan – en anpassning som hänger samman med deras ögonform och behov av bättre perifer syn och ljusinsläpp.
Trots att det mänskliga ögat och djurögon delar samma grundläggande byggnad har evolutionen format dem efter olika behov. Djur som lever i mörker har utrustats med tapetum och ofta en blinkhinna för extra skydd, medan människan utvecklat en fovea som ger oss enastående färgsyn och skärpa i dagsljus. Dessa skillnader påminner oss om hur mångsidigt synsinnet kan vara i djurriket.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online