Begreppen monaural och binaural syftar på hörsel i ett respektive två öron. Inom vården kan det till exempel formuleras så här: "Patienten konstaterades ha en binaural hörselnedsättning. Binaural ljudförstärkning rekommenderades, men patienten valde i nuläget monaural förstärkning."
En binaural hörselnedsättning innebär att båda öronen är påverkade. Vid en hörselundersökning testas alltid båda öronen, och visar resultaten nedsatt hörsel i båda öronen rekommenderas normalt två hörapparater.
Två hörapparater bör däremot inte användas för att behandla en hörselnedsättning som bara finns i ett öra – en sådan kallas monaural.
I de fall där ett öra är helt döv(t) och det andra har nedsatt hörsel talar man om monaural hörsel, eftersom hjärnan bara tar emot ljudintryck från ett öra. Då räcker en enda hörapparat.
Våra öron är av naturen byggda för att arbeta tillsammans när vi uppfattar ljud. Binaural hörsel gör det möjligt att förstå tal tydligare, avgöra varifrån ljud kommer och höra bättre i bullriga miljöer. När hörseln försämras äventyras samtliga dessa tre funktioner.
Har du hörselnedsättning i båda öronen men väljer att bara bära en hörapparat, kommer du fortfarande att ha svårt med talklarity, ljudlokalisering och att urskilja tal i buller.
Vårt auditiva system är utformat för att överföra signaler till hjärnan, som sedan bearbetar ljuden. Hjärnan använder ljud från båda öronen samtidigt. När ett öra är döv(t) uteblir stimulansen från det örat, och hjärnan anpassar sig efter hand till att bearbeta ljud monauralt. I en sådan situation kan en hörapparat göra mycket stor nytta.
Att ha hörsel i ett öra är bättre än hörselnedsättning i båda. Står valet mellan att bära en hörapparat eller ingen alls är en hörapparat alltid bättre än ingen. Kom dock ihåg att ett öra som lämnas utan ljudstimulans under lång tid riskerar att försämras ytterligare – därför är det klokt att diskutera valet noggrant med din audionom innan du bestämmer dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online