Förstoppning är det vanligaste skälet till att tarmrengöring används hos barn. Tillståndet drabbar uppskattningsvis 3 till 5 procent av alla barn världen över och kan vara både akut och kronisk. Det finns flera metoder för att rengöra ett barns tarmar, men alla bör utföras under överinseende av läkare eller barnläkare.
Förstoppning kan ibland bero på underliggande sjukdomar som Hirschsprungs sjukdom, cystisk fibros eller hypotyreos (låg ämnesomsättning). Hos de flesta barn beror problemet dock på matvanor – både barnets egna och familjens. Lågt fiberintag, för lite vätska och för lite motion är vanliga bidragande faktorer.
Ett barn bör tidigt vänja sig vid en balanserad kost med gott om frukt och grönsaker. Det håller tarmarna väl fungerande och är det bästa sättet att förebygga förstoppning – och därmed undvika tarmrengöringsbehandlingar.
Låt barnet dricka rikligt, särskilt vatten. Vid oregelbundna avföringar kan en liten mängd ljus eller mörk majssirap tillsättas i näringen eller drycken. Se också till att barnet rör på sig och får tillräckligt med motion för att hålla tarmverksamheten aktiv.
Det är också viktigt att barnet har en positiv inställning till avföring. Barn tenderar att hålla inne avföringen när de är rädda för att det ska göra ont, eller när de tror att föräldrarna blir arga. Barn som spänner mag- och ändtarmens muskler för att undvika toalettbesök är på väg mot en kronisk förstoppning.
När livsstilsförändringar har prövats utan tillräckligt resultat kan det vara dags att överväga tarmrengörande behandling. Barnläkaren börjar oftast med en glycerinuppsättare, som kan ges vid enstaka tillfällen när förstoppningsepisoderna inte är frekventa.
När barnet blivit något äldre kan magnesiumhydroxid (milk of magnesia) hjälpa till att behandla förstoppningen. Ett annat alternativ är mineralolja, som smörjer tarmarna. Båda dessa medel är svåra för barn att ta i sig i ren form, så de bör blandas i en dryck.
Om förstoppningen kvarstår kan barnläkaren överväga milda, smörjande laxermedel såsom Colate. Fungerar inte det går man vidare till stimulerande laxermedel som Maltsupex eller Dulcolax. Kom dock ihåg att behandlingen bör pågå i minst tre månader innan den kan bedömas som verkningslös för barnet.
Kontakta alltid barnläkare om förstoppningen inte förbättras trots egenvård, eller om barnet uppvisar varningssignaler som kraftiga buksmärtor, kräkningar, blod i avföringen, viktnedgång eller feber. Behandling med laxermedel utan medicinsk vägledning rekommenderas aldrig för barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online