Ett oljeutsläpp kan få katastrofala konsekvenser både socialt och miljömässigt, med allvarlig försämring av ekosystemen, långsiktiga hälsoproblem för människorna i området och betydande ekonomiska förluster. När det gäller folkhälsan är dock få grupper lika utsatta för råoljans faror som sanerings- och hjälparbetare – en grupp som traditionellt får relativt lite uppmärksamhet i bedömningar av oljeutsläppens effekter. Beroende på hur länge arbetet i katastrofområdet pågår och vilken typ av arbete varje arbetstagare utför, riskerar saneringsarbetare ett flertal allvarliga hälsotillstånd.
Redan kortvarig exponering för höga koncentrationer (akut exponering) av råolja och de relaterade kemikalier som ingår i råoljeblandningar kan ge omedelbara hälsoeffekter. Många sanerings- och hjälparbetare beskriver en rad symtom som hud- och halsirritation, huvudvärk, ögonirritation, illamående och yrsel under eller strax efter arbetet. I vissa fall av exponering för särskilt höga koncentrationer kan svullnader och skador på huden eller slemhinnorna bli permanenta. Dessutom kan symtom från centrala nervsystemet, såsom huvudvärk och yrsel, göra att arbetstagarna blir desorienterade och därmed omedvetet utsätter sig för längre perioder av exponering.
Långvarig exponering (kronisk exponering), även för relativt låga nivåer av råoljekontaminering, kan orsaka allvarliga medicinska tillstånd, inklusive skador på njurar, lever eller lungor, immunologiska störningar, hormonella obalanser, cancer, infertilitet och genetiska skador. Medan de långsiktiga hoten främst är en oro för områdets invånare snarare än för hjälparbetare, som oftast lämnar platsen efter ett utsläpp, kan ihållande saneringsinsatser – som de som setts efter flera stora oljekatastrofer – hålla arbetare kvar i området i månader och utsätta dem för kronisk kontaminering.
Intag av olja, akut exponering för mycket höga koncentrationer eller särskilt långvarig kronisk exponering för råolja kan i värsta fall vara dödligt. Råolja är i själva verket en blandning av hundratals olika kolväten och kemiska föreningar som finns i underjordiska oljelager, vilket innebär att exponering för råolja kan innebära kontakt med hundratals olika gifter. Dessa ämnen beter sig dessutom olika i miljön. Bensen, ett särskilt giftigt kolväte, förångas exempelvis redan vid rumstemperatur, medan andra föreningar löser sig i vatten eller förblir fasta. Det finns därför flera olika exponeringsvägar, och saneringsarbetare löper en särskilt stor risk att utsättas för flera typer av kompletterande exponering samtidigt under sina arbetspass.
Som i de flesta krissituationer och katastrofer rapporterar hjälparbetare vid oljeutsläpp särskilt höga nivåer av stress och psykiska besvär. I synnerhet i oförutsägbara situationer som involverar farliga föroreningar upplever arbetarna extrema nivåer av stress och ångest. Även om dessa reaktioner initialt kan hjälpa arbetarna genom att öka kroppens adrenalinproduktion, kan långvarig stress försvaga immunförsvaret och leda till en rad stressrelaterade psykiska störningar. The New England Journal of Medicine rapporterade exempelvis en dramatisk ökning av samtal till psykiatriska mottagningar i Gulfregionen efter utsläppet i Mexikanska golfen 2010, där många av samtalen kom från hjälparbetare och saneringspersonal.
För att minska riskerna bör saneringsarbetare alltid använda lämplig skyddsutrustning, såsom handskar, andningsskydd och skyddsglasögon, samt genomgå utbildning om hantering av farliga ämnen innan insatsen påbörjas. Regelbundna hälsokontroller, begränsade arbetspass med rotation av personal och övervakning av luftkvaliteten i arbetsområdet är ytterligare viktiga åtgärder för att skydda både den fysiska och psykiska hälsan hos dem som arbetar i oljeskadade miljöer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online