I en akutmottagning kan skillnaden mellan liv och död mätas i minuter, ibland till och med sekunder. För att ge varje patient de bästa förutsättningarna att överleva används triage – konsten att prioritera. Ordet kommer från franskan och betyder "att sortera". Genom att systematiskt bedöma skadornas allvarlighetsgrad säkerställs att de mest akut hotade patienterna får vård först.
Triageens syfte är att flytta de mest kritiskt skadade patienterna längst fram i vårdkön. Med begränsade resurser på sjukhuset – sängplatser, personal och utrustning – är det avgörande att den största möjliga nyttan uppnås med det som finns tillgängligt. Detta gäller särskilt vid händelser med många skadade. En tågolycka kan exempelvis innebära dussintals offer, och då är det livsviktigt att de med mest livshotande skador behandlas först.
Triagekonceptet tros ha uppstått under Napoleonkrigen. Enligt läkaren Glenn Mitchell, i hans artikel "A Brief History of Triage", lade Napoleons kirurg baron Dominique-Jean Larrey grunden inte bara till triagemetodiken utan även till den första ambulansverksamheten. Historiskt har krigstider ofta drivit framstegen inom akutsjukvården. När helikoptrar började användas för att transportera sårade under Koreakriget sjönk dödligheten bland soldater skadade i strid till under 30 procent. Med förbättrad teknik och allt bättre triagepraxis hade siffran sjunkit till 10 procent vid konflikterna i Irak.
Patienter klassificeras utifrån tre typer av skador: akuta, angelägna och icke-angelägna. Dessa färgkodas ofta som rött, gult och grönt beroende på patientens tillstånd.
Akuta patienter kan vanligtvis varken kommunicera eller röra sig frivilligt och får högsta prioritet. Angelägna skador är inte omedelbart livshotande men behöver behandlas skyndsamt – patienten är oftast vid medvetande och kan röra sig till viss del. Icke-angelägna skador tillåter patienten att röra sig och kommunicera normalt.
I dag inleds triagen ofta redan innan patienten anländer till sjukhuset. Ambulanspersonalen rapporterar patientens tillstånd till sjukhusets personal, vilket ger dem möjlighet att förbereda sig samtidigt som första hjälpen ges på plats. Vid händelser med flera skadade kan ambulanspersonalen även informera om antalet offer och deras status, så att personal och resurser kan organiseras i förväg. När patienterna väl har kommit fram tar sjukhusets personal över och fortsätter prioriteringen.
Vid massinläggningar är triage ovärderlig för att rädda liv. I situationer med många patienter – exempelvis terrorattacker eller naturkatastrofer – måste sjukhuspersonalen avgöra hur de begränsade resurserna används på bästa sätt. Enkelt uttryckt kan korrekt triagepraxis rädda liv och öka chanserna att patienten inte bara överlever utan också återhämtar sig helt. Dessutom kan snabb behandling av skador förebygga permanenta men, såsom amputationer och andra långvariga följder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online