Vad är intensivvårdsinfektioner?
Intensivvårdsinfektioner – ofta kallade vårdrelaterade infektioner eller nosokomiella infektioner – är infektioner som patienter får i samband med behandling på en intensivvårdsavdelning (IVA). De kan orsakas av olika typer av mikroorganismer, bland annat bakterier, virus, svampar och parasiter.
Dessa infektioner utgör ett betydande problem inom hälso- och sjukvården, eftersom de kan leda till ökad sjuklighet, högre dödlighet samt förlängd vårdtid. I USA uppskattas intensivvårdsinfektioner drabba ungefär 5–10 procent av alla intensivvårdspatienter och bidra till en dödlighet på 2–3 procent.
De vanligaste typerna av intensivvårdsinfektioner
- Lunginflammation (pneumoni): Den vanligast förekommande intensivvårdsinfektionen. Den kan orsakas av bakterier, virus eller svampar och uppstår ofta hos patienter som andas med hjälp av respirator.
- Blodströmsinfektioner: Dessa kan orsakas av många olika mikroorganismer, men de vanligaste är bakterier som Staphylococcus aureus och Escherichia coli.
- Urinvägsinfektioner: Vanligt förekommande hos intensivvårdspatienter, särskilt hos dem med urinkateter. Oftast orsakas de av bakterier som E. coli och Klebsiella pneumoniae.
- Operationsinfektioner (postoperativa sårinfektioner): Kan uppstå efter alla typer av kirurgiska ingrepp, men är vanligare hos intensivvårdspatienter på grund av deras försvagade immunförsvar.
Riskfaktorer för intensivvårdsinfektioner
- Vårdtidens längd: Ju längre en patient vistas på intensivvårdsavdelningen, desto större är risken att drabbas av en infektion.
- Bakomliggande sjukdomar: Patienter med kroniska tillstånd som diabetes, cancer eller nedsatt immunförsvar löper ökad risk.
- Invasiva medicinska hjälpmedel: Utrustning som respiratorer, urinkatetrar och centrala venkatetrar kan skapa en väg in i kroppen för mikroorganismer.
- Kontakt med smittade patienter: Patienter som befinner sig nära andra smittade personer har förhöjd risk att själva bli smittade.
Så förebyggs intensivvårdsinfektioner
Förebyggande arbete är en högsta prioritet för vårdpersonal, och flera åtgärder kan vidtas för att minska infektionsrisken:
- Handhygien: God handhygien är den enskilt viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning.
- Användning av sterilt material: All utrustning som kommer i kontakt med patienten ska vara steril.
- Riktig användning av antibiotika: Antibiotika ska endast ges när det behövs och under lämplig tid, för att motverka antibiotikaresistens.
- Isolering av smittade patienter: Smittade patienter bör isoleras för att förhindra att infektionen sprids till andra.
Tidig diagnos och behandling
Tidig upptäckt och behandling av intensivvårdsinfektioner är avgörande för att förbättra patienternas prognos. Som patient på en intensivvårdsavdelning är det viktigt att känna till infektionsrisken och omedelbart kontakta läkare vid tecken eller symtom på infektion, exempelvis feber, frossa eller ett försämrat allmäntillstånd. Genom ett aktivt samarbete mellan patienter, anhöriga och vårdpersonal kan risken för dessa allvarliga infektioner minskas betydligt.
