Röntgenteknikern är en av de mest eftertraktade yrkesrollerna inom hälso- och sjukvården idag. Genom att producera tydliga och informativa bilder hjälper teknikern läkare och kirurger att fatta välgrundade beslut om patientens hälsa. Eftersom arbetet innebär hantering av strålning ställs höga krav på både utbildning och praktisk erfarenhet.
År 2006 arbetade över 196 000 personer som radiologiska tekniker. Cirka 60 procent var anställda på sjukhus, medan övriga jobbade på kliniker, läkarmottagningar samt medicinska och diagnostiska laboratorier. Enligt amerikanska Bureau of Labor Statistics förväntades yrkesgruppen växa snabbare än de flesta andra yrken under perioden 2006 till 2016, med en ökning på omkring 15 procent. Medellönen för en röntgentekniker år 2006 var 48 170 dollar, och de bäst betalda tjänade upp till 68 920 dollar.
En röntgenteknikers främsta ansvar är att se till att de röntgenbilder som tas motsvarar exakt det som läkaren eller kirurgen beställt. Bilderna måste vara skarpa och korrekt fokuserade på det aktuella området. Teknikern ansvarar dessutom för att alla nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas, så att patienten utsätts för så lite strålning som möjligt.
Vissa undersökningar, exempelvis MR- och datortomografi (CT), kan kräva fluoroskopi. Det innebär att teknikern bereder en kontrastlösning som patienten får dricka, vilket gör det möjligt att avbilda mjukvävnader under undersökningen.
För att arbeta som röntgentekniker krävs som minimum en gymnasieexamen. Många arbetsgivare föredrar dock kandidater med eftergymnasial utbildning, där ett tvåårigt program på associerad nivå är det vanligaste alternativet. Det finns även ettåriga certifikatprogram för erfarna tekniker samt för personer från andra medicinska yrkesområden som vill byta karriär. Chefer och ledande befattningar inom området kräver ofta en kandidat- eller masterexamen.
Licensiering kan dessutom vara ett krav – i USA ställde 40 delstater krav på att tekniker skulle vara certifierade för att få arbeta. I Sverige motsvaras yrket i stort av radiograf, en treårig högskoleutbildning som leder till legitimation hos Socialstyrelsen.
Att kunna avbilda kroppens insida är ovärderligt för diagnos och behandling, men maskinerna som tar bilderna kan också medföra risker. Enligt en expertpanel från National Academy of Sciences kan även låga stråldoser från röntgenapparater, inklusive helkropps-CT, innebära en förhöjd cancerrisk. Panelen uppskattade att ungefär 1 av 1 000 personer kan utveckla cancer till följd av en enda CT-undersökning.
Trots detta avråder experter från att undvika nödvändig röntgen, eftersom nyttoaspekten överväger risken. Rekommendationen är dock att begränsa antalet strålningsexponeringar till situationer där de är medicinskt motiverade.
Röntgentekniker arbetar med flera olika typer av apparatur som använder strålning för avbildning. Förutom den klassiska röntgenapparaten hanterar tekniker även magnetresonanstomografi (MRI). MR-apparater skapar tvärsnittsbilder som kombineras till en tredimensionell bild av ett kroppsområde.
Datortomografi (CT) fungerar på liknande sätt och producerar bilder med samma teknik som MR. Skillnaden är att CT-skannrar använder joniserande strålning, vilket innebär att samma försiktighetsåtgärder måste iakttas som vid vanlig röntgen. MR-undersökningar å andra sidan använder inte joniserande strålning alls, utan bygger istället på magnetfält och radiovågor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online