DNA är livets recept – inom dess miljarder koder ligger hela grunden för alla levande organismer. Att studera och analysera DNA har blivit allt vanligare inom en rad olika områden, från släktforskning till brottsutredningar. För att kunna undersöka DNA måste det dock först extraheras från ett prov. Oavsett om det handlar om en hårstrå eller en droppe blod finns DNA i nästan allt som bygger upp en organism, och extraktionsmetoderna har förfinats under årtiondenas lopp.
Lysering är den process genom vilken celler bokstavligen krossas, så att deras innehåll spills ut för analys. De celler som innehåller det DNA som ska extraheras måste öppnas, vilket ger oss tillgång till lysatet – alltså vätskan inuti cellen. Detta uppnås med flera olika metoder, varav den vanligaste är sonikering. Sonikering innebär att koncentrerat ljud appliceras på cellerna, vilket agiterar dem och bryter deras intermolekylära bindningar. Andra metoder för att inducera lysering inkluderar att införa ett virus som spränger cellen inifrån, enzymer som äter bort dess yta samt osmos, där cellerna placeras i vatten så att vätskan inuti dem vandrar utåt där den kan samlas upp.
Nästa steg är att avlägsna lipiderna runt cellens membran. Lipider är typer av fetter, vaxer, monoglycerider, fosfolipider och andra naturligt förekommande molekylära ämnen som fungerar som strukturella komponenter i cellmembranen och ger dem en viss styvhet. Dessa avlägsnas genom att skölja cellernas lysat i en detergentlösning, vanligtvis en form av kromsyra.
När lipiderna framgångsrikt tagits bort från lysatet är det dags att eliminera kvarvarande proteiner. Detta åstadkoms genom tillsats av så kallade proteaser. Ett proteas är ett speciellt enzym som är designat för att bryta ner proteiner. Denna process kallas proteolys, där proteaset orsakar hydrolys (nedbrytning) av de bindningar som håller ihop aminosyrorna. Aminosyror bygger upp proteiner, och utan sin struktur faller proteinet samman.
Äntligen är det dags att synliggöra det rena DNA:t. Detta görs genom att doppa lysatet i iskall alkohol, oftast etanol. Eftersom DNA inte är lösligt i alkohol klumpar det ihop sig. När blandningen röras om med en metallsked lindar DNA:t sig synligt runt metallen och liknar vit bomull. Detta kallas fällning, och det utfällda DNA:t benämns som DNA-fällning eller precipitat.
Utöver etanol används ibland även isopropanol för att extrahera DNA-precipitat. Fördelen är att det är effektivare än etanol och ger en högre koncentration av DNA vid användning. Nackdelen är dock att det är betydligt mindre flyktigt och kräver längre tid för att torka. Det kan också noteras att DNA:t inte fäster lika bra vid skeden eller röret när isopropanol används.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online