Långvarig akutvård, ofta förkortad LTAC (Long-Term Acute Care), definieras som akutvård som förväntas pågå i 20 dagar eller längre. Akutvård skiljer sig från subakut vård genom att det krävs legitimerad sjukvårdspersonal eller medicinska yrkesverksamma minst fyra timmar per dygn – en tid där hjälpen med patientens dagliga aktiviteter inte räknas in.
Patienter inom långvarig akutvård behöver kontinuerlig medicinsk övervakning och omvårdnad. Det kan handla om regelbundna laboratorieprover eller medicineringsscheman som patienterna inte klarar att hantera på egen hand. Vården kan även omfatta fysisk rehabilitering och psykologisk samtalsstöd.
Bland dem som behöver långvarig vård finns ventilatorberoende patienter, personer med tetraplegi (fyrbladsförlamning) samt de med allvarliga hjärnskador. Dessa anläggningar tar också hand om patienter som kräver noggrann observation och medicinsk övervakning, exempelvis mycket gamla personer och svårt psykiskt sjuka. Även patienter med smittsamma sjukdomar, som läkemedelsresistent tuberkulos, som kräver långvarig isolering behöver långvarig akutvård.
Sjukhus för långvarig akutvård tar emot sina patienter från korttidssjukhus som inte erbjuder långtidsvård. Dessa sjukhus kan utgöras av fristående enheter inom större sjukhus, men de kan också vara privata sjukhus i vinstsyfte eller vårdhem. Sjukhus för långvarig akutvård skiljer sig från hospiceverksamhet genom att patienterna kan leva på obestämd tid så länge de får akutvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online