
Hur länge en sjukvårdsinrättning är skyldig att förvara öppenvårdsjournaler varierar kraftigt mellan olika länder och även mellan olika medicinska specialiteter. Reglerna styrs av nationell lagstiftning, regionala riktlinjer samt ibland krav från försäkringsbolag och ackrediteringsorgan. Här går vi igenom de vanligaste lagringstiderna runt om i världen.
För allmän öppenvård är följande lagringstider vanligt förekommande:
Tänk på att siffrorna ofta avser tiden efter patientens senaste besök, men exakta definitioner skiljer sig mellan jurisdiktionerna.
Inom flera specialiteter gäller längre eller annorlunda lagringstider än inom allmän öppenvård. Det gäller exempelvis:
I många länder krävs att journaler från vården av minderåriga sparas tills patienten fyllt en viss ålder, eller i ett fastställt antal år efter det att patienten blivit myndig.
För svenska läsare är det värt att känna till att lagringen av patientjournaler regleras av Patientdatalagen (2016:324). Enligt lagen ska uppgifter i en patientakt gallras senast tio år efter det att patienten fyllt 20 år, om inte längre tid krävs med hänsyn till vårdens kvalitet eller forskning. För patienter som avlider innan de fyllt 20 år gäller i stället att uppgifterna gallras senast tio år efter dödsfallet. Vissa uppgifter, exempelvis inom tandvården, kan dessutom omfattas av egna tidsgränser.
Eftersom reglerna skiljer sig mellan länder, regioner och verksamhetstyper är det avgörande att varje vårdgivare kontrollerar de lokala lagar, föreskrifter och interna policyer som gäller. Att gallra journaler för tidigt kan leda till brister i patientsäkerheten och juridiska problem, medan onödigt lång lagring innebär risker för integriteten och ökade kostnader. Vid osäkerhet bör man kontakta ansvarig myndighet, exempelvis Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i Sverige, eller inhämta juridisk rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online