Så skriver du en riskdiagnos inom omvårdnaden

Legitimerade sjuksköterskor betraktas som självständiga praktiker, och deras uppgift är att vårda patienter ur ett omvårdnadsperspektiv. Det innebär att de fattar beslut om vårdplaner och behandlingsinsatser inom ramen för sitt yrkesansvar. En del av detta arbete är att ställa omvårdnadsdiagnoser, bland annat så kallade riskdiagnoser, som identifierar potentiella medicinska komplikationer och hot mot patientens hälsa innan de faktiskt inträffar.

Så här går du tillväga

1. Utvärdera din patient

Börja med en grundlig bedömning av patienten. Följ gällande kliniska vårdprogram för att undersöka alla aspekter av patientens situation – både fysiska, psykologiska och emotionella faktorer. En helhetsbild är avgörande för att kunna identifiera relevanta risker.

2. Identifiera potentiella risker

Använd ett kritiskt och analytiskt sinne för att upptäcka problem som kan uppstå till följd av patientens tillstånd eller planerade behandlingar. Ta fram en tydlig lista över de risker som du och dina kollegor i vårdteamet bör hålla utkik efter under vårdtiden.

3. Koppla diagnoserna till NANDA-I

Matcha dina riskdiagnoser mot den nordamerikanska sjuksköterskeorganisationens internationella lista, NANDA-I (North American Nursing Diagnosis Association International). NANDA-I standardiserar omvårdnadsterminologin så att alla kliniker som är involverade i patientens vård använder samma språk. Genom att använda NANDA-I:s etablerade termer säkerställer du att hela teamet levererar korrekt och samordnad vård.

4. Dokumentera i vårdplanen

Skriv in diagnoserna i patientens vårdplan. Ange först det tillstånd eller den komplikation som patienten löper risk för, följt av den stödjande information som motiverar diagnosen. Ett exempel: "Patienten löper risk för blödning på grund av nyligen justerad, ökad dos av antikoagulerande läkemedel."

5. Revidera löpande

Uppdatera dina omvårdnadsdiagnoser i takt med att patientens tillstånd förändras. Om exempelvis en patient tidigare löpt risk för sårinfektion men incisionen nu har börjat läka, kan diagnosen tas bort. Omvänt kan nya risker uppstå: har en patient som vårdas för lunginflammation visat sig vara sömngångare, behöver en ny uppsättning riskdiagnoser formuleras och dokumenteras.