Radiologisk teknik omfattar mycket mer än den enkla röntgenapparat som många känner igen från tandläkarbesök eller akutsjukvården. Även om röntgen fortfarande spelar en viktig roll inom medicinsk diagnostik har datortomografin lagt till en tredje dimension genom att skapa detaljerade bilder från flera olika upptagningar. Magnetresonans, ofta kallad MR, använder elektromagnetisk energi för att åstadkomma en liknande tredimensionell vy av kroppens inre vävnader.
Målet med radiologisk teknik är att ge läkarna en bättre inblick i kroppens insida utan att behöva operera. Tekniken möjliggör snabba och enkla diagnoser av ett brett spektrum av åkommor – från benbrott till tumörer – samtidigt som patienten slipper smärtan och riskerna som en explorativ kirurgi skulle innebära. De alltmer avancerade radiologiska metoderna ger läkarna detaljerad och träffsäker information, vilket i sin tur leder till effektivare behandling.
En enkel radiologisk undersökning använder en röntgenapparat för att fotografera kroppens hårda inre strukturer, såsom skelett och tänder. Andra vanliga tekniker är datortomografi (CT) och magnetresonans (MRI). Båda metoderna tar tvärsnittsbilder av kroppen för att åskådliggöra tredimensionella strukturer. För att kunna granska avvikelser i mjuka vävnader finns dessutom fluoroskopi – en teknik där patienten får inta ett kontrastmedel som syns tydligt på bilderna, vilket gör att läkaren kan studera matsmältningssystemets mjuka vävnader i realtid.
En röntgenapparat består av en röntgenkamera monterad ovanför ett bord med en film- eller digital bildplatta. En datortomograf kombinerar en roterande röntgenscanner med ett rörligt undersökningsbord och tar flera exponeringar i takt med att båda delarna rör sig. En dator samlar sedan in bilderna som tunna "skivor" och bygger ihop dem till en tredimensionell bild. En MR-apparat ser annorlunda ut: den består av en cylindrisk trumma fylld med elektromagnetiska spolar. De laddade spolarna genererar radiovågor som tränger igenom kroppen och skapar bilder som en dator kan visa på skärm, tolka, spara digitalt eller skriva ut.
Vid en vanlig röntgenundersökning får patienten först ta bort alla metallföremål som kan störa bildtagningen. Radiografen lägger sedan blyskydd över de kroppsdelar som inte ska undersökas, riktar röntgenkameran mot det aktuella området och tar bilden med ett kort strålpulver. Vid en datortomografi ligger patienten stilla på det rörliga undersökningsbordet medan scannern passerar och fångar sina bilder. Vid en MR-undersökning behöver patienten ofta ligga inne i den cylindriska trumman under hela undersökningen medan bilderna tas.
Den tekniska personal som utför radiologiska undersökningar består bland annat av radiografer och radiologiska teknologer, enligt amerikanska Bureau of Labor Statistics. Radiografer ansvarar för vanlig röntgenfotografering, medan teknologerna betjänar de mer avancerade apparaterna för datortomografi och magnetresonans. Utöver sin tekniska kompetens måste dessa yrkesutövare också skydda både patienter och sig själva mot strålning och andra risker i samband med utrustningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online