Aktiviteter i det dagliga livet (ADL) är de grundläggande sysslor som en person utför självständigt varje dag – exempelvis att tvätta sig och klä på sig. När förmågan att klara dessa moment minskar kan boende med omvårdnad, som ett vårdhem eller äldreboende, bli nödvändigt. Personal och verksamhetschefer följer därför noggrant boendenas ADL-förmåga för att kunna följa utvecklingen och anpassa vårdplanerna efter individuella behov.
Katz-skalan är det mest använda verktyget för att mäta funktionell självständighet. Den utvärderar sex grundläggande moment:
Varje moment som utförs helt självständigt ger en poäng. Full pott – sex poäng – indikerar fullständig självständighet, fyra poäng speglar en måttlig nedsättning, medan två poäng eller lägre tyder på svår funktionsnedsättning.
Medan Katz-skalan täcker den grundläggande personliga vården fångar Lawton & Brodys IADL-skala mer kognitivt krävande aktiviteter som är avgörande för ett självständigt liv. Hit hör bland annat:
Att bedöma IADL ger familjer och vårdgivare en helhetsbild av en persons övergripande funktionsförmåga.
Genom att kombinera Katz- och IADL-skalorna kan vårdgivare avgöra vilken nivå av stöd som behövs. Personer som klarar de flesta grundläggande moment klarar sig ofta med sporadisk hjälp från anhöriga eller hemtjänst. Den som har måttliga svårigheter med de instrumentella aktiviteterna har ofta stor nytta av trygghetsboende eller en vårdhemsmiljö.
Även när någon redan bor på ett vårdhem är regelbundna bedömningar av grundfunktionen och löpande uppföljning av förändringar avgörande. På så sätt säkerställs att varje boende får den vård och det stöd som motsvarar hans eller hennes föränderliga behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online