Många undrar när och var Harriet Tubman verkade inom vården under det amerikanska inbördeskriget. Men hennes insats var betydligt bredare än en enda yrkesroll. Under kriget 1861–1865 tjänstgjorde hon samtidigt som sjuksköterska, spanare och spion för nordstatsarmén – en kombination av uppdrag som gjorde henne till en av krigets mest unika kvinnor.
År 1862 reste Tubman till Port Royal i South Carolina, där unionsarmén hade etablerat en bas. Där arbetade hon på fältsjukhus och tog hand om sjuka och sårade soldater, många av dem svarta befriade män som lidit av fattigdom och bristande vård. Med örtmediciner hon lärt sig av sin moder behandlade hon bland annat dysenteri och andra infektionssjukdomar, och hon blev känd för att kunna lindra lidande när den traditionella vården inte räckte till.
Tubmans kunskaper om landskapet och förmåga att röra sig obemärkt – färdigheter hon utvecklat genom sina resor på undergrundsjärnvägen – gjorde henne ovärderlig som spanare. Hon kartlade terräng och fiendeställningar åt unionsarmén. Högpunkten kom 1863, då hon medverkade i Combahee River-raiden i South Carolina, ett uppdrag som ledde till att över 700 människor befriades ur slaveriet.
Trots sitt enorma arbete för unionen fick Tubman vänta årtionden på ekonomiskt erkännande och beviljades först långt senare en pension för sina krigsinsatser. Idag minns hon lika mycket för sin mod på slagfältet och vid sjukbäddarna som för sitt livsverk mot slaveriet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online