Ägde medeltida läkare sina egna hem?

Svaret är i de flesta fall nej. Det var istället brukligt att medeltida läkare bodde i omedelbar närhet av sina patienter, vanligtvis i stadscentrum där efterfrågan på medicinsk expertis var som störst.

Att läkarna sällan ägde sin bostad berodde dels på praktiska förhållanden, dels på deras livsstil. Utrymmet i medeltidens städer var starkt begränsat, och fastighetspriser var höga. Samtidigt tenderade läkare att vara relativt välbeställda – yrket krävde ofta universitetsstudier och gav goda inkomster hos förmögna klienter.

För denna grupp var det därför mer meningsfullt att hyra bostad av en värdinna eller värd än att investera i egen fast egendom. Hyran gav dessutom en flexibilitet som passade yrket väl: en läkares rykte vilade på hans patienter, och möjligheten att flytta dit efterfrågan fanns kunde vara avgörande för karriären.