Utan andning – och det därmed följande intaget av syre samt utandningen av koldioxid – skulle livet snabbt upphöra. Sjukvården tvingas därför ofta assistera denna process med hjälp av respiratorslangar. Det är avgörande att lufttrycket som används under behandlingen är korrekt. En av de viktigaste faktorerna härvidlag är lungornas egen compliance, alltså deras elasticitet och motstånd mot utvidgning. Lungor med hög compliance kräver lägre tryck, medan lungor med låg compliance behöver högre tryck. Processen för att beräkna compliance är relativt enkel och följer några tydliga steg.
Kontrollera mätarna, den digitala displayen eller skärmen på respiratorn för att avläsa det angivna intrapleurala trycket och volymen när patienten andas. Notera de intrapleurala tryckvärdena både före och efter andningen. Volymen bör vara konstant, medan det intrapleurala trycket bör förändras mellan mättillfällena.
Subtrahera det intrapleurala trycket före andningen från det intrapleurala trycket efter andningen. Skillnaden som erhålls motsvarar förändringen i pleurapress, vilket är en nödvändig del av den fortsatta beräkningen.
Dividera värdet för pleurapressens förändring med volymförändringen. Det resulterande talet är lungcompliance. Konceptet uttrycks med formeln ΔV/ΔP, där V står för volym och P för tryck.
Som exempel kan vi anta att en patient andas in 0,4 liter luft, med ett intrapleuraltryck före andningen på −4 och efter andningen på −10. Ekvationen blir då 0,4/(−4−(−10)) = 0,066, vilket innebär att compliance uppgår till 0,066 liter. Ett sådant värde ger vårdpersonalen viktig information om hur mycket tryck som behövs för att effektivt ventilera patientens lungor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online