Tandsten: Teorier om varför avlagringar bildas

Tandsten är en hård, gulaktig beläggning som byggs upp på tänderna och längs tandköttslinjen. Den orsakar inflammation i tandköttet, vilket i sin tur kan leda till tandköttsjukdomar som gingivit (tandköttsinflammation) och periodontit. Till skillnad från mjukt plack går tandsten inte att ta bort med tandborstning eller tandtråd – det krävs ett besök hos tandläkare eller tandhygienist. Men hur uppstår egentligen tandsten? Här går vi igenom de vanligaste teorierna om vad som driver bildningen av tandstensavlagringar.

Ansamling av plack

Tandstensbildning börjar alltid med plack. Plack är en genomskinlig, klibbig substans som fastnar på tänderna och består av bakterier, mineraler samt kalcium- och fosfatsalter. När plack får ligga kvar på tänderna mineraliseras det gradvis och hårdnar.

Tandsten delas ofta in i två typer beroende på var den sitter:

• Supragingival tandsten – bildas ovanför tandköttskanten, på de synliga tandytorna, oftast vid öppningen av spottkörtlarna på insidan av underkäken.
• Subgingival tandsten – bildas under tandköttskanten, på rot ytorna, där den är svårare att upptäcka och kan göra mest skada.

Utan plack ingen tandsten – men inte allt plack hårdnar heller. Flera faktorer påverkar hur snabbt och i vilken utsträckning processen sker.

Kostens roll

En av de mest framträdande teorierna kopplar kosten till tandstensbildning. En kost rik på kalcium ger högre halter av mineralet i saliven. Saliv främjar i sig plackbildning, och när kalciumhalten är hög härdar placket snabbare till tandsten. En annan teori handlar om socker: sockret fungerar som näring för bakterierna i munnen, vilket ökar bakterietillväxten. Fler bakterier innebär mer plack – och därmed större risk för tandsten.

Rökning

Rökning är en väl dokumenterad riskfaktor för tandstensbildning. Rökare drabbas oftare av både plack och tandsten än icke-rökare, och rökning hämmar dessutom läkningsprocessen efter professionell tandstensborttagning. Statistik från Centers for Disease Control and Prevention (CDC) visar att rökning är skadligt för tänderna i flera avseenden – tandstensavlagringar är bara en del av problemet. Rökare löper också betydligt större risk att förlora tänder än icke-rökare.

Stress och genetik

Även stress och ärftlighet spelar roll för vem som drabbas av tandsten. En person som lever under långvarig stress tenderar att ha fler tandstensavlagringar. Orsaken kan vara en ohälsosammare livsstil, sämre kostvanor eller försummad munhygien under stressiga perioder.

Genetiken är en annan viktig faktor. Vissa människor verkar vara predisponerade för tandsten oavsett hur noggrant de borstar och trådar sina tänder, medan andra klarar sig relativt fria från avlagringar trots mindre goda hygienvanor. Detta tyder på att individuella skillnader i salivens sammansättning och munns miljö påverkar risken.

Förebyggande åtgärder

Även om vissa faktorer inte går att påverka finns det mycket du själv kan göra för att minska risken för tandsten:

• Borsta tänderna två gånger dagligen med fluortandkräm.
• Använd tandtråd eller mellanrumsborstar dagligen för att ta bort plack mellan tänderna.
• Skölj gärna med antibakteriell munskölj.
• Begränsa intaget av socker och söta drycker.
• Sluta röka – din munhälsa tackar dig.
• Boka regelbundna kontroller och professionella tandrengöringar hos tandvården.

Kort sagt: tandsten bildas när plack får stanna kvar och mineraliseras. Genom god munhygien, medvetna matvanor och regelbundna besök hos tandvården kan du bryta processen i tid – innan placket hunnit härda till tandsten.