Tumsugning är en naturlig reflex som hjälper spädbarn att lugna sig själva och ger ofta upphov till en nöjd och glad bebis. Många tycker att det ser bedårande ut, men det är samtidigt viktigt att förstå hur vanan kan påverka barnets tänder på lång sikt.
Tumsugning är en medfödd reflex hos spädbarn och ett helt normalt beteende. Långvarig tumsugning kan dock orsaka problem. Den amerikanska tandläkarföreningen, American Dental Association, rekommenderar föräldrar att hjälpa barnet att sluta med vanan vid fyra års ålder. Innan dess anses tumsugningen inte skada de framväxande mjölktänderna.
Enligt University of Iowa kan tumsugning som fortsätter efter två års ålder förändra barnets tandbåge. Trycket från tummen trycker fram tänderna i överkäken och gör den övre tandbågen smalare.
Ett öppet bett uppstår när framtänderna trycks utåt. Då möts inte längre tänderna i över- och underkäken, inte ens när munnen är stängd. Detta orsakas ofta av långvarig tumsugning.
Felställda tänder och utskjutande framtänder är ett vanligt resultat av tumsugning, vilket ofta kan leda till en sämre självbild när barnet blir äldre. Snedställda tänder är dessutom svårare att hålla rena, vilket ofta ökar risken för karies, det vill säga hål i tänderna.
Förändringar i käke och tänder som orsakas av tumsugning kan även leda till talproblem, exempelvis tungstötning, läspning eller allmänna artikulationssvårigheter.
För att hjälpa barnet att bryta vanan kan positiv förstärkning fungera bra – beröm barnet när det inte suger på tummen, och försök identifiera situationer som utlöser sugandet, exempelvis trötthet eller oro. En lugn och tålmodig inställning ger oftast bäst resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online