Enamelhypoplasia är en kvantitativ defekt i emaljtjocklek på grund av störd amelogenes. Den skiljer sig från hypomineralisering (kvalitativ defekt, t.ex. molar-incisor hypomineralisering).
Etiologier
Genetiska
- Amelogenes imperfecta (AI): Heterogen grupp (14+ undertyper); mutationer i AMELX, ENAM, MMP20, KLK4, FAM83H. Autosomalt dominant, recessivt, X-bundet.
Miljömässiga/Systemiska (Under tandutveckling)
- Prenatal/Perinatal: Maternell D-vitaminbrist, rökning, infektion (rubella, syfilis), prematuritet, låg födelsevikt.
- Tidig barndom (0–3 år för primära; födelse–7 år för permanenta):
- Undernäring (protein, vitaminer A, C, D, kalcium, fosfat).
- Systemisk sjukdom (hög feber, mässling, vattkoppor, lunginflammation).
- Fluoros (överflöd fluorid → hypomineralisering + gropbildning).
- Läkemedel: Tetracykliner (färgförändring + hypoplasia), cytostatika.
- Trauma på primärtand → Turners hypoplasia i permanenta efterföljare.
- Celiaki: Gluteninducerad malabsorption → emaljdefekter (specifikt mönster: symmetriskt, kronologiskt).
Kliniska drag
- Gropor, grovor, tunn emalj, saknad emalj (lokaliserad eller generaliserad).
- Gulbrun färgförändring (dentin genomsken).
- Överkänslighet, kariesbenägenhet, estetiska problem.
Hantering
- Forebyggande: Fluoridlack, tätningsmedel, noggrann hygien, kostrådgivning.
- Restaurativ: Komposit, veneers, kronor (beroende på svårighetsgrad).
- Interdisiplinärt: Genetisk rådgivning (AI), GI-utredning (celiaki).