Tandfasetter är tunna, skalformade täckningar i keramiskt material som limmas fast på tändernas framsida. De används för att korrigera allt från små till större kosmetiska brister i tandraden. De flesta väljer tandfasetter för att motverka ett åldrat utseende och ge tänderna ett mindre slitna intryck, medan andra använder dem för att åtgärda mindre skador.
Tandfasetter används främst av tre anledningar: slitage, genetik och nedsliten emalj.
Nedsliten emalj: Emaljen är det hårda, vita skyddande lagret som täcker tänderna. Dess uppgift är att skydda dentinet – tandens huvudsakliga struktur – som i sin tur omsluter pulpan. Genetiska faktorer, koffeinhaltiga drycker och rökning kan med tiden göra att emaljen slits ner eller missfärgas.
Genetik: Vissa personer föds med tandproblem som ojämna tänder eller gluggar. Dessa gluggar kan dessutom bli större med åldern.
Slitage: Med åldern slits tänderna naturligt. När emaljen börjar nötas ner blir den mer mottaglig för sprickor och flisor. Slitage leder också till att tänderna blir ojämna.
Tandfasetter används framför allt av kosmetiska skäl, men kan också åtgärda faktiska tandproblem. Kosmetiskt sett kan fasetter ge missfärgade tänder ett vitare utseende, korrigera sneda tänder och gluggar samt ge tandraden ett jämnare och enhetligt intryck.
Fasetter används även vid allvarligare problem, exempelvis stora flisor och sprickor samt kraftiga missfärgningar som inte kan åtgärdas med en vanlig tandrengöring. Vid mindre besvär, som små sprickor och flisor, rekommenderar tandläkaren ofta en bondingbehandling istället, eftersom den är billigare.
De två vanligaste materialen vid tillverkning av tandfasetter är komposit och porslin. Kompositfasetter kan formas direkt i munnen hos tandläkaren, medan både komposit- och porslinsfasetter kan skickas till ett dentallabb och tillverkas av en tandtekniker. Fasetter som produceras i labb fästs på tänderna med olika typer av cementresin.
Trots det högre priset föredrar de flesta porslinsfasetter, eftersom materialet är mer hållbart och håller betydligt längre.
Porslinsfasetter är dyrare än kompositfasetter. År 2009 låg priset för porslinsfasetter på mellan 900 och 2 500 dollar per tand, medan kompositfasetter kostade mellan 250 och 1 500 dollar per tand. Priset påverkas av var mottagningen ligger, tandteknikerns kompetens och antalet tänder som ska behandlas. I slutändan avgörs en stor del av totalkostnaden av vilken typ av fasett du väljer.
Porslinsfasetter håller i 10–15 år, medan kompositfasetter har en livslängd på fem till sju år.
Du får lokalbedövning för smärtlindring, och vissa mottagningar erbjuder dessutom audiovisuell avslappningsterapi under ingreppet. Därefter formas tanden om med ett handhållet borrdon – ett roterande skärinstrument – för att säkerställa en bra passform. Sedan tas ett avtryck för att få rätt form på fasetterna. Avtrycket kan skickas till dentallabben så att fasetterna tillverkas professionellt.
Hela behandlingen avslutas inom två besök, eller i vissa fall inom sex veckor, och kräver ingen återhämtningstid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online