Inlay och onlay är speciella typer av tandfyllningar som också kallas för indirekta restaureringar. Dessa fyllningar användes redan långt innan dagens moderna fyllningsmaterial utvecklades – och i vissa fall är de fortfarande den bästa reparationsmetoden när en tands karies är särskilt allvarlig.
Onlay används när yttersidan av en tand har skadats eller drabbats av karies i sådan omfattning att en hel eller partiell fyllning behövs för att återställa tandens form. Denna typ av krona formas utifrån ett avtryck av tanden och limmas sedan fast på plats. Onlay passar på utsidan och runt tanden.
En vanlig missuppfattning är att onlay alltid används på mer allvarligt skadade tänder än inlay. I verkligheten är det tandläkaren som avgör vilken teknik som ska väljas utifrån var skadan eller kariesskadorna sitter. Problem på tandens utsida leder till en onlay, medan reparationer på insidan kräver en inlay.
Tandläkare använder inlay när fyllningsmaterialet huvudsakligen ska placeras på tandens insida, där endast en liten del utgör tandväggen. En inlay fyller en hålighet som uppstått till följd av skada eller karies och stärker samtidigt tandens struktur. Sådana håligheter kan ge upphov till öppningar mellan tandens toppar eller på sidan av tanden. Placeringen spelar dock ingen roll – en fyllning betraktas som en inlay så länge den fyller en inre hålighet eller ficka.
Inlay och onlay används främst i situationer där en tand är så skadad eller skör att en fyllning av snabbhärdande material bedöms som för riskabel. Den metoden kallas direkt restaurering, och processen belastar den befintliga tanden betydligt när fyllningen anpassas och härdar. Vid inlay och onlay tas istället ett avtryck av tanden, vilket används för att framställa en fyllning i ett hårdare material som sedan monteras i eller runt tanden.
Inlay och onlay tillverkades traditionellt av guld – ett sterilt material som är mjukt nog för att tandläkaren lätt ska kunna forma det, men samtidigt hårt nog att stå emot tuggningens påfrestningar under många år. Idag kan de även tillverkas av porslin eller komposit, men guld är fortfarande att föredra hos många tandläkare.
Priset ligger därför i genomsnitt på cirka 900 amerikanska dollar per tand, ibland mer beroende på hur mycket guld som krävs. Det är betydligt dyrare än traditionella fyllningar vid direkt restaurering, som kostar ungefär 250 dollar.
Även om inlay och onlay är dyrare att framställa – eftersom det tar tid att ta ett exakt avtryck och sedan forma fyllningen – är de ofta stadigare och mer långvariga än fyllningar som görs direkt i munnen. Eftersom inlay och onlay formas med så hög precision uppstår oftast ingen synlig linje eller springa mellan tanden och fyllningen. Det minskar risken för att karies bildas längs skarven och ger ett estetiskt och funktionellt bra resultat över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online