Nysning är en av kroppens mest naturliga reflexer, men själva ordet har en språkhistoria som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. Både det engelska "sneeze" och svenska "nysa" kan spåras till samma urgamla rot.
Ordet "sneeze" härstammar i slutänden från det urindoeuropeiska rotordet *(s)neu-, som betydde ungefär "att snusa" eller "att snörvla". Från denna gemensamma rot utvecklades besläktade ord i flera olika språkfamiljer.
I de klassiska språken finns tydliga spår av samma ursprung. Det latinska verbet "sternere" användes i betydelsen "att nysa", medan grekiskan hade verbet "πταίω" (ptaíō), som också betyder "att nysa". Att så skilda språk delar detta ordfält visar hur gammalt och utbrett begreppet är.
"Sneeze" dyker upp i engelskan under 1300-talet. Dess utveckling påverkades starkt av fornengelskans "fneosan" (att nysa), som i sin tur kommer från det urgermanska rotordet *(s)neus-, med samma grundbetydelse: "att snusa" eller "att snörvla".
Intressant nog tros förändringen från fornengelskans "fnesen" till dagens "sneeze" delvis bero på en missläsning: bokstavskombinationen "fn" kom i vissa handskrifter att tolkas som "sn", vilket gradvis gav ordet den form vi känner idag.
Också svenskan bär på samma arv. Vårt "nysa" går tillbaka till fornordiskans "fnýsa" och är därmed en direkt släkting till fornengelskans "fneosan" och det moderna engelska "sneeze". När du nyser, gör alltså inte bara din kropp något urgammalt – även orden vi använder bär på ett several tusenårigt språkligt arv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online