DMD (Doctor of Dental Medicine) och DDS (Doctor of Dental Surgery) är två olika examensformer som delas ut till tandläkare. Trots de olika namnen finns det ingen väsentlig skillnad mellan dem, varken när det gäller utbildningskraven eller vilket arbetsområde de ger rätt att arbeta inom.
Både DMD- och DDS-studenter måste genomföra en fyraårig grundutbildning följt av fyra års tandläkarstudier vid en ackrediterad tandläkarhögskola. Dessutom krävs godkänt resultat på nationella prov och licensieringsexamina innan man får praktisera som legitimerad tandläkare. Valet mellan DMD och DDS beror ofta helt enkelt på vilken examensbenämning just den aktuella högskolan använder sig av.
Ortodontister är tandläkare som har specialiserat sig inom ortodonti – den gren av tandvården som handlar om diagnostik, förebyggande åtgärder och behandling av felställningar hos tänder och käkar. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar bland annat tandreglering med fasta apparater (tandställning), aligners såsom Invisalign samt andra korrigeringar av bettfel.
För att bli ortodontist krävs dessutom ytterligare två till tre års specialistutbildning i ortodonti efter avslutad tandläkarutbildning. Under denna tid får tandläkaren djupgående teoretisk kunskap och praktisk klinisk erfarenhet inom ämnet.
Svaret är enkelt: en ortodontist kan ha antingen en DMD- eller en DDS-examen. Båda examensformerna erkänns som fullt likvärdiga kvalifikationer för att utöva tandvård och fortsätta vidare med specialisering inom ortodonti. Det som avgör kompetensen hos en ortodontist är alltså inte själva examensbenämningen, utan den kompletterande specialistutbildningen och kliniska erfarenheten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online