Den typ av tandröntgen där filmen eller den digitala sensorn placeras och exponeras utanför munnen kallas extraoral röntgen. Till skillnad från intraoral röntgen, där filmen hålls inne i munnen, ligger det känsliga materialet alltså utanför patientens munhåla medan strålningen passerar genom huvudet eller käkregionen.
Panoramabild (OPG): Den mest förekommande extraorala undersökningen. En roterande röntgenarm tar en bild av hela käken, inklusive alla tänder, käkleder och käkben, i en enda exponering.
Kefalometrisk röntgen: En sidobild av skallen som ofta används inom ortodonti för att planera tandreglering och analysera bettställning.
Cone beam CT (CBCT): En tredimensionell avbildningsteknik som ger detaljerade bilder av käkben och tänder, exempelvis inför implantatbehandlingar.
Extraoral röntgen används bland annat för att bedöma visdomständer, utreda käkledsbesvär, planera ortodontisk behandling, utvärdera käkbenets struktur samt diagnostisera frakturer eller förändringar i ansiktsskelettet. Eftersom bilden fångar större anatomiska områden på en gång är tekniken särskilt värdefull när en helhetsbild behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online