Visdomständer, även kallade tredje kindtänder, är de sista tänderna som bryter fram i munnen – oftast mellan 17-årsåldern och 25-årsåldern. De brukar behöva tas bort när käkbenet är för litet för att ge dem tillräckligt med plats, vilket kan leda till att de växer snedt eller blir impakterade. Som med all kirurgi finns det vissa risker och biverkningar kopplade till ingreppet. Här går vi igenom de vanligaste problemen som kan uppstå efter en visdomstandsborttagning.
Svullnad är helt normalt efter operationen, men den kan vara smärtsam och gör att man ibland ser ut som om man har blivit slagen i ansiktet. Det är också vanligt att huden får blåmärken efter ingreppet. Ett normalt blodflöde från såret förekommer, och eftersom blodet blandas med saliven kan mängden kännas större än den faktiskt är. Kylförpackningar mot kinden under de första dygnen hjälper ofta till att minska både svullnaden och obehaget.
En så kallad torr alveol (torr tandhåla) uppstår om blodpropparna lossnar från operationsområdet innan såret har hunnit läka. Detta lägger benet bart och är mycket smärtsamt. Upplever du detta bör du kontakta din tandläkare omgående för behandling.
Du kan även få domningar i käken. Detta händer om känselnerven i området har skadats under ingreppet, men tillståndet är som regel övergående och känsligheten återkommer gradvis.
Det finns en viss risk att tänderna nära operationsområdet skadas under ingreppet. Ibland kan tandläkaren av misstag flisa sönder en tand eller en fyllning i närheten. Detta är dock mycket ovanligt, och erfarna tandläkare arbetar alltid försiktigt för att undvika sådana skador.
En infektion kan uppstå om matrester fastnar i sårkanalen efter operationen. Smärta som är värre än vad som normalt förväntas efter ingreppet, samt ökad svullnad eller feber, är tecken på att en infektion kan vara på väg. Kontakta din tandläkare om du misstänker detta – en infektion behandlas oftast enkelt med antibiotika.
Om visdomständerna låg högt upp nära bihålorna innan de togs bort kan du uppleva bihåleproblem efter operationen. I sällsynta fall kan tandläkaren under ingreppet punktera det tunna benet som skiljer käken från bihålan. Öppningen kan oftast stängas direkt, och patienten får antibiotika samt information om vad som hänt. Om öppningen inte läker ordentligt kan en längre återhämtning krävas, eller i vissa fall en ytterligare operation.
Om ett onormalt stort område av benet fick tas bort under operationen finns en risk att käkbenet spricker eller försvagas. Detta är dock ett mycket sällsynt tillstånd, men det är ännu en anledning till att ingreppet alltid ska utföras av en kvalificerad tandläkare eller käkkirurg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online