Tandimplantat ser ut precis som riktiga tänder och är en permanent lösning. Jämfört med traditionella proteser och tandbryggor erbjuder de flera fördelar när det gäller utseende, komfort och vardagsbekvämlighet. De förebygger dessutom den benförlust och tandköttstillbakadragning som ofta uppstår när tänder saknas. Trots detta upplever vissa patienter betydande komplikationer. Den som överväger tandimplantat bör därför noga välja en tandläkare med nästintill felfri framgångshistorik inom området.
Behandlingen inleds med en ankarskena, vanligtvis av titan, som opereras in i käkbenet. Ingreppet görs oftast under lokalbedövning, och därefter krävs en läkningsperiod på upp till sex månader medan benet växer fast runt ankaret. Under denna tid kan patienten bära en tillfällig protes.
Nästa steg är att montera en titanpost, så kallad abutment, även om detta steg ibland kombineras med det första ingreppet. Slutligen fästs en krona av metall med keramiskt ytskikt på platsen med hjälp av skruvar. Implantat kan ersätta ett eller flera tänder och blir en permanent del av munnen.
Det vanligaste problemet efter en implantatbehandling är fortsatt smärta – allt från lätt irriterande till starkt besvärande. Ofta beror det helt enkelt på långsam läkning, och då drabbas vanligtvis bara ena sidan av munnen. Tandläkaren kan applicera bakteriedödande lösningar och förskriva antibiotika för att förebygga eller behandla en mild infektion, kompletterat med antiinflammatoriska läkemedel och receptbelagda smärtstillande medel vid behov.
Much mer sällan kan operationen leda till bihåleinflammation, eller så kan smärtan bero på en allvarligare infektion i tandköttet eller käkbenet. Smärta kan även orsakas av att titanankaret trycker mot benet, eller att posten placerats för nära en nerv. I dessa fall brukar tandläkaren ta bort ankarskenan och sätta tillbaka den senare, om det är möjligt.
Ibland skadas nerven som går genom käkbenet under ingreppet, vilket kan ge både smärta och domningar. Smärtan avtar oftast inom relativt kort tid, men domningen kan bestå i flera månader – och i vissa fall bli permanent.
Ibland förblir ett implantat löst eftersom benet inte växer fast ordentligt runt det. Tandköttssjukdom kan också ha förstört så mycket av den omgivande strukturen att det finns för lite ben kvar för att implantatet ska klara tuggtrycket. Är dessutom patientens bett feljusterat utsätts implantatet för extra belastning vid varje tuggning, vilket i värsta fall kan leda till att det spricker.
I extremt sällsynta fall kan patienten även ha en allergi mot titan.
Tandimplantat är nästan alltid bekvämare än löstagbara proteser, men de kräver noggrant dagligt omhändertagande och rengöring. Eftersom tandköttet inte sluter lika tätt runt ett implantat som runt en naturlig tand är risken för inflammation högre än normalt. Regelbundna besök hos tandhygienist eller tandläkare för professionell rengöring, flera gånger per år, är därför ett måste.
För att undvika problem bör behandlingen utföras av en specialist – exempelvis en bettfysiolog (prosthodontist), oral kirurg eller parodontolog. Undersök hur stor erfarenhet tandläkaren har, hur stor andel av ingreppen som lyckats och om det finns några registrerade klagomål. Din ordinarie tandläkare kan ge vägledning i hur du går tillväga och samarbetar ofta med specialister som är kända för hög kvalitet och gott anseende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online