Medicin och tandläkare på 1500–1600-talet formades av humoralteori, begränsad anatomisk kunskap och en blandning av empirisk observation, tradition och mystik. Praktiker varierade stort efter region, praktikertyp och samhällsklass.
Dominerande teoretiska ramverk
Humoralteori (Galeniskt arv)
- Fyra humorer: blod, flegma, gult gall, svart gall
- Hälsa = balans (eukrasi); sjukdom = obalans (dyskrasi)
- Temperament: sangvinisk, flegmatisk, kolerisk, melankolisk
- Terapimål: återställa balans via avledning, motirritation, diet
Vanliga medicinska praktiker
1. Blodlåtning (Flebotomi)
- Primär intervention för feber, inflammation, "plethora"
- Metoder: venesektion (lansett/fleam), igel (Hirudo medicinalis), cupping (vått/torr)
- Mängder: 16–30 oz per session; upprepade tills "synkope" (svimning = terapeutisk slutpunkt)
- Utförda av läkare, barbarkirurger, blodlåtare
2. Avföring & Kräkmedel
- Senna, rabarber, aloes (laxativa); antimontartrat, ipecac (emetic)
- Utvisa "förördnade" humorer från GI-trakt
3. Örtkemiska & Kemiska Materia Medica
- Farmakopeer uppträder (London 1618, Paris 1639)
- Viktiga medel: opium (laudanum) för smärta/diarré; kinakorta (kinin) för feber (jesuiternas bark); kvicksilver (kalomel) för syfilis — giftigt men standard
- Signaturdoktrinen: växtmorfologi indikerar användning (t.ex. valnöt för hjärna)
4. Trepanering (Treffinering)
- Borrhål i kraniet för: huvudtrauma (dekompression), anfall, "melankoli", intrakraniellt tryck
- Överlevnadsfrekvens låg; infektion, blödning vanliga
- Periosteumhiss, treffinhuvud (handkurbel)
5. Kirurgi & Amputation
- Ingen bedövning (alkohol, opium, alraune, hypnos — opålitliga)
- Hastighet = överlevnad; turniket, ligaturer (Ambroise Paré, 1500-talet)
- Amputation för gangrän, öppen fraktur, tumör
- Kauter (het järn) för blödningsstopp — Paré införde ligaturer
Tandläkarens praktiker
1. Tandextraktion — Primär "Behandling"
- Instrument: tandpelikan (1500-talet), tandnyckel (vändnyckel, 1700-talet), tång (utvecklas)
- Utförda av barbarkirurger, tanddrar, smeder
- Ingen profylax, ingen restaurering — extraktion enbart för smärta
2. Begränsade restaurativa försök
- Guldfolie, bly, tenn fyllningar (sällsynt, rika endast)
- Elfenben/bentandproteser, mänskliga tänder ("Waterloo-tänder")
- Pierre Fauchard (1678–1761) — fader av modern tandläkare — slutet 1600/tidigt 1700-tal
3. Munhygien
- Tandpetare, tyg, örter pulver (salvia, mynta, salt)
- Ingen tandborste (Kina 1498; Europa 1600-tal adoptering långsam)
Praktikerhierarki
- Läkare (Universitetsutbildade, Latin, Galenisk): Internmedicin, diagnostik, recept
- Kirurger (Hantverksgille, lärling): Yttre sjukdomar, trauma, amputation
- Barbarkirurger (Gille): Blodlåtning, extraktion, mindre kirurgi, skötsel
- Apotekare: Receptur, utleverans
- Barnmorskor: Förlossning, kvinnohälsa (kvinnliga praktiker)
- Kloka folk / empiriker: Folktro, formler, örtkunnande
Nyckelpersoner & vändpunkter
- Andreas Vesalius (1543): De humani corporis fabrica — modern anatomi
- William Harvey (1628): De motu cordis — blodcirkulation
- Ambroise Paré (1510–1590): Ligaturer, mild kirurgi, fältsjukvård
- Paracelsus (1493–1541): Kemisk medicin, dos-svar, avfärd av humoral dogma
Denna era lade grunden för den vetenskapliga revolutionen i medicin — från auktoritetsbaserad till observationsbaserad praktik, även om klinisk effektivitet förblev begränsad tills bedövning, antisepsi och germteori (1800-talet).