Många olika läkemedel används för att lindra tandvärk – allt från receptbelagda och receptfria preparat till bedövningsmedel som används hemma eller av tandvårdspersonal i samband med kirurgiska ingrepp. Vanliga biverkningar av dessa läkemedel kräver oftast ingen medicinsk behandling, men om de kvarstår eller om du känner dig osäker bör du kontakta din läkare för råd. Upplever du däremot ovanligare biverkningar ska du omedelbart ta kontakt med din vårdgivare.
För en komplett och aktuell lista över möjliga biverkningar, kontraindikationer och annan viktig information – läs alltid bipacksedeln som följer med ditt läkemedel.
Icke-narkotiska smärtstillande medel är de mest använda läkemedlen mot tandvärk eller smärta efter tandbehandling, enligt Rx List. Aspirin (bland annat varumärket Bayer) är känt för sin blodförtunnande verkan, vilket kan vara en fördel eller en risk beroende på användarens sjukdomshistoria. Det kan även irritera magen hos vissa personer.
Möjliga biverkningar av ibuprofen (till exempel Advil), ett icke-steroidt antiinflammatoriskt läkemedel (NSAID), är bland annat illamående, dyspepsi, magsår eller magblödning, förhöjda leverenzymer, diarré, förstoppning, näsblod, huvudvärk, yrsel, utslag, salt- och vätskeansamling samt högt blodtryck.
Paracetamol (till exempel Panadol) har färst biverkningar, men kan ibland ge magbesvär även vid rekommenderade doser. Det rekommenderas inte för personer med alkoholproblem, eftersom det kan göra levern extra känslig för skador, enligt Health Guidance.
Kortikosteroider är antiinflammatoriska läkemedel som används för att lindra obehag, svullnad och rodnad. Triamcinolondentalt pasta, som säljs under varumärkesnamnen Oracort och Oralone, appliceras lokalt i munnen. Möjliga biverkningar är brännande känsla, klåda, irritation, torrhet, rodnad och ljusare hud.
Vissa användare kan drabbas av en allergisk reaktion mot triamcinolon, enligt MedicineNet. Symtom på allergisk reaktion inkluderar utslag, klåda, svullnad, yrsel och andningssvårigheter.
Vid svår smärta kan narkotiska analgetika som kodein (Tylenol with Codeine) och paracetamol kombinerat med hydrokodon (Vicodin) förskrivas. Användare av kodein kan uppleva förstoppning, torr mun, illamående eller kräkningar, suddig syn, yrsel eller dåsighet, huvudvärk, sammandragna pupiller och svettning.
Mindre vanliga biverkningar är krampanfall, andningssvårigheter eller väsande andning, kall och fuktig hud, onormalt långsam eller snabb hjärtrytm, nedsatt urineringsförmåga, förvirring, kraftiga utslag, nervositet eller rastlöshet samt yrsel eller svimningskänsla.
De vanligaste biverkningarna av paracetamol med hydrokodon liknar dem för kodein. Mindre vanliga biverkningar inkluderar bröstsmärta eller oregelbunden hjärtrytm, kall eller fuktig hud, andningsbesvär, feber eller frossa, muskelvärk, kraftiga utslag samt ovanlig svaghet.
Topiska bedövningsmedel finns som salvor, sprayer eller vätskor och används för att förebygga smärta på slemhinnans yta i munnen. Tandvårdspersonal använder dem också för att bedöva ett område innan en injicerbar lokalbedövning ges. Vanliga varumärken är Anbesol och Orajel.
Lidokainen i Anbesol-vätska lindrar munsmerter orsakade av aftor, irritation från tandproteser och tandningsbesvär. Vissa användare kan få sårbildning där produkten applicerats.
Vanliga biverkningar av Orajel (generiskt namn: bensokain topiskt) är mild stickande, brännande eller kliande känsla på applikationsstället, vita torra flagor samt ömhet eller rodnad i huden. Allvarligare, men betydligt ovanligare, rapporterade biverkningar inkluderar kraftig brännande känsla eller överkänslighet där läkemedlet applicerats, svullnad, värme eller rodnad, huvudvärk, svaghet, yrsel, andningsproblem, snabb hjärtrytm samt gråaktig eller blåaktig hudfärg.
Lokalbedövningsmedel injiceras i munnen djupare vävnader och verkar genom att blockera impulser från de smärtkänsliga nerverna. De ger lindring vid ingrepp som innebär borrning eller skärning av vävnad och ska endast administreras av utbildad tandvårdspersonal.
Lidokainhydroklorid och mepivakain (Carbocaine) är vanligt förekommande lokalbedövningsmedel med liknande biverkningsprofiler. Enligt officiella FDA-riktlinjer beror de flesta biverkningar på överdosering, snabb absorption eller nedsatt tolerans hos patienten.
De mest rapporterade reaktionerna är symtom från centrala nervsystemet (yrsel, svimmelhet, kräkningar, förvirring), dåsighet, kardiovaskulära manifestationer såsom lågt blodtryck, neurologiska symtom som huvudvärk och svaghet samt allergiska reaktioner. Toxicitet kan i värsta fall leda till att dåsighet övergår i medvetslöshet samt andnings- och/eller hjärtstillestånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online