Kikhosta (pertussis) blev aldrig „uppfunnen“ – det är en naturligt förekommande infektionssjukdom orsakad av Bordetella pertussis. Dess vetenskapliga identifiering skedde över århundraden.
Historiska milstolpar
- Före 18:e århundradet: Epidemiska „hostor“ beskrivna i koreanska, kinesiska, persiska texter; 1578 Paris-epidemi dokumenterad av Guillaume de Baillou.
- 18:e–19:e århundradet: Systematiska kliniska beskrivningar av Sydenham, Cullen och andra. Termen „pertussis“ (latin: per = intensiv, tussis = hosta) myntades mid-19:e århundradet av tyska/österrikiska läkare.
- 1900: Jules Bordet och Octave Gengou isolerar B. pertussis (Nobel 1919).
- 1914: Första helceller-pertussisvaccin (Madsen, Danmark).
- 1940-tal: Pearl Kendrick och Grace Elderling utvecklar förbättrat helcellsvaccin (DTP-kombination) i Michigan – drastiskt minskar USA-fall.
- 1970-tal: Acellulärt pertussisvaccin (DTaP) utvecklat i Japan (Sato) – färre biverkningar, nu standard i många länder.
Nuvarande status
- WHO: ~19 miljoner fall, ~160 000 dödsfall årligen (2019), mestadels spädbarn i låg-vaccineringsregioner.
- USA: Cykiska toppar var 3–5 år; 18 617 fall 2019 (CDC). Avtagande immunitet från acellulärt vaccin driver återkomst.
- Mödravaccination Tdap (v 27–36) skyddar nyfödda via placentaantikroppar.
Kikhosta förblir en vaccinpreventerbar sjukdom där immunitetsgap – oavsett om de beror på åtkomst, tveksamhet eller avtagande immunitet – tillåter utbrott. Historien visar att vetenskaplig framsteg är iterativt, inte en enda „upptäckt“.
