Elixir ansågs ursprungligen kunna bota alla sjukdomar eller till och med ge evigt liv. Ädelstenselixir används dock fortfarande idag för läkande ändamål. De liknar toniker som framställs av örter och blommor, men istället för växter utgår man från ädelstenar. Man tror att vibrationerna i stenarna kan verka på roten till olika sjukdomar i kroppen och därmed främja läkning.
Begreppet 'elixir' kommer ursprungligen från alkemisterna. Elixir var inte alltid flytande – många av de tidiga alkemistiska preparaten beskrivs faktiskt som pulvrer. Ett av de första och mest kända elixiren är 'livselixiret', som man trodde fanns i alkemisters och kabbalisters ägo under medeltidens Europa. Många berättelser och legender genom historien kretsar kring denna övertygelse.
Vissa tror också att livselixiret i grunden är helt enkelt vatten, eftersom det är nödvändigt för att liv ska existera och allt organiskt material till största delen består av just vatten.
Varje ädelsten har specifika egenskaper som den kan tillföra ett elixir. Stenarna kan användas var för sig eller kombineras med andra stenar beroende på önskad effekt.
Det vanligaste sättet att framställa ett elixir av ädelstenar är att låta dem ligga i destillerat vatten i solljus i en timme eller längre. Stenen tas därefter upp och ett konserveringsmedel tillsätts så att elixiret kan förvaras. Redan under 1200- och 1300-talen blandades finmalda ädelstenar med vatten och intogs internt i Kina och Indien. Dessa preparat var mycket dyra och är inte lika vanliga idag.
Några exempel på de energivibrationer som tillskrivs stenarna är att citrin ska förstärka och klargöra sinnet, medan ametist anses kunna hjälpa mot nästan vilken sjukdom som helst.
Det är farligt att använda stenar som innehåller koppar, bly, arsenik, aluminium, kadmium, kvicksilver, barium, zink eller andra giftiga ämnen när man framställer elixir. Stenar som amazonit, azurit, påfågelsmalm och lapis lazuli innehåller koppar. Smaragd, granat, iolit och labradorit innehåller alla aluminium. Bärnsten och kvarts kan innehålla giftigt damm. Magnetit innehåller stora mängder järn, medan galenit, vanadinit och angelit innehåller bly.
Alla dessa stenar, liksom andra med liknande innehåll, kan vara giftiga om de intas internt. Som tumregel är de flesta gröna och blå stenar osäkra eftersom de ofta innehåller koppar. Metallglänsande stenar bör också undvikas. Vissa stenar, som cinnober som innehåller kvicksilver, är till och med giftiga att röra vid med bara händerna.
Vanligtvis används några droppar elixir som placeras under tungan. Dropparna kan också tillsättas drycker som te. Elixir används dock på många olika sätt utöver den interna användningen:
Meditation används ofta både vid framställning och användning av elixir. Det rekommenderas att uppnå ett lugnt och balanserat känsloläge, eftersom man tror att starka känslor kan påverka elixirets energi och därmed dess läkekraft.
Rent vatten som har destillerats eller kokats används vid framställningen. När elixiret är klart tas stenarna upp med en sked för att undvika direkt fysisk kontakt med både stenarna och vattnet, så att de inte absorberar andra energier.
Alkohol eller vinäger används som konserveringsmedel. Alkoholen måste vara minst 40 procent för att betraktas som effektiv konservering. Det färdiga elixiret förvaras slutligen i en mörk glasbehållare för att skydda det från nedbrytning orsakad av ljus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online