En underexponerad röntgenbild känns igen på att hela bilden framstår som ovanligt ljus eller nästan helt vit, utan tydliga detaljer i det undersökta området. Detta beror på att för lite strålning har passerat genom kroppen och nått filmen eller den digitala sensorn.
När röntgenstrålar passerar genom kroppen absorberas de i olika grad beroende på vävnadens täthet. Ben, som innehåller kalcium, blockerar mer strålning än mjukvävnader som muskler och organ. De delar av filmen eller sensorn som träffas av strålning mörknar, medan områden där strålningen stoppas förblir ljusa.
Normalt ger skillnaderna i vävnadernas densitet en bra differentiering på bilden, vilket gör det möjligt att se tydliga konturer och detaljer. Vid underexponering försvinner denna differentiering, eftersom strålningsmängden inte räcker till för att skapa tillräcklig kontrast.
Underexponering kan bero på flera faktorer, exempelvis för kort exponeringstid, för låg stråldos, felaktiga inställningar på röntgenapparaten eller att patientens kroppsdel var tjockare än vad som beräknats vid exponeringen. En underexponerad bild ger oftast otillräcklig diagnostisk information och behöver därför tas om, vilket innebär ytterligare strålexponering för patienten. Därför lägger radiologer stor vikt vid korrekta exponeringsinställningar redan vid första tagningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online