Omskärelse är en uråldrig sed som har djup betydelse inom flera religioner och kulturer världen över. Men vad innebär den egentligen inom judendomen, islam och kristendomen? Här går vi igenom hur olika trosuppfattningar ser på denna tradition.
Inom judendomen är omskärelse en av de viktigaste mitzvot (buden) och betraktas som ett synligt tecken på förbundet mellan Gud och Abraham. Ritualen, som kallas brit milah, utförs normalt på alla manliga spädbarn den åttonde dagen efter födelsen.
Förhuden ses i religiös mening som oren, och att avlägsna den tolkas därför som ett uttryck för andlig renhet. Utöver den religiösa betydelsen menar många att omskärelsen även har hygieniska och hälsomässiga fördelar.
Även om omskärelse inte uttryckligen föreskrivs i Koranen är den allmänt utbredd bland muslimer världen över. Seden betraktas som en del av sunnah – Profeten Muhammeds levnadssätt och läror – och kallas ofta khitan.
Ingripetet utförs vanligtvis när pojken är mellan sju och tolv år, men det kan även göras tidigare eller senare beroende på familjetraditioner och lokala seder. Omskärelsen har där både kulturell, hygienisk och religiös betydelse och förknippas ofta med renlighet och gudsfromhet.
Inom kristendomen finns inget krav på omskärelse. Under kyrkans tidiga år var frågan dock omtvistad – vissa troende ansåg att den var nödvändig, medan andra menade motsatsen, vilket ledde till långa debatter bland de första församlingarna.
I dag praktiseras omskärelse endast av vissa kristna grupper, främst av kulturella eller personliga skäl snarare än av religiös nödvändighet.
Utöver de stora världsreligionerna förekommer omskärelse även i flera afrikanska och aboriginska kulturer, där den utgör en central del av initieringsceremonier och övergångsriter från barndom till vuxenliv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online