Geofagi (avsiktlig konsumtion av jord, lera, krita) praktiseras kulturellt i vissa regioner men bär signifikanta hälsorisker.
Gastrointestinala effekter
- Förstoppning: Lerans bindande kapacitet (hög katjonutbyteskapacitet) saktar transit.
- Obstruktion: Stora mängder kan bilda bezoarer eller konkretioner som orsakar tarmobstruktion, särskilt med befintliga stenoser eller motilitetsstörningar.
- Illamående, kräkning, diarre: Irritation, elektrolytskift, eller kontaminering.
Näringsmässiga konsekvenser
- Mineralbindning: Lera (särskilt kaolin, bentonit) binder Fe2+/3+, Zn2+, Ca2+, Mg2+ i lumen → minskad upptag → järnbrist-anemi, zinkbrist, hypokalcemi.
- Vitaminpåverkan: Kan adsorbera fettlösliga vitaminer (A, D, E, K) och B12.
Giftighetsrisker
- Tungmetaller: Lera kan innehålla bly, arsenik, kvicksilver, kadmium, aluminium. Kronisk intag → neurotoxicitet, nefrotoxicitet, hepatotoxicitet.
- Patogener: Jordburna bakterier (Clostridium, Bacillus), parasiter (Ascaris, krokmask), svampar.
- Bekämpningsmedel/Industriella föroreningar: I icke-livsmedelsgodkända källor.
Tandskador
Att tugga hård lera slipar av emalj, orsakar mikrofrakturer, och ökar kariesrisk.
Pika-störning
- Bestående (≥1 månad) ätande av icke-näringsämnen olämpliga för utvecklingsnivå.
- Associerat med järnbrist, graviditet, autism, intellektuell funktionsnedsättning, OCD, kulturell praxis.
- Kräver medicinsk utredning: B-status, ferritin, zink, blynivå, psykologisk bedömning.
Kulturell kontext vs. medicinskt råd
Vissa kulturer ser leraätande som terapeutiskt (detox, mineraltillskott, morgonsjuka). Dock stöder ingen rigorös evidens nytta; risker är dokumenterade. Livsmedelsgodkänd lera (t.ex. bentonittillskott) existerar men är oreglerad; renhet varierar.
Rekommendation
Ät inte lera om inte ordinerat av läkare för specifik indikation (sällsynt). Om längtan efter icke-mat föremål, sök medicinsk utredning för pika och näringsbrister.
