Djurbett sker betydligt oftare än de flesta anar. I regel rör det sig om bett mellan människor och sällskapsdjur, men det behöver inte nödvändigtvis vara den bitnes eget djur. Bett från vilda djur är mindre vanliga, men de förekommer också då och då. Bästa sättet att vara förberedd är att lära sig hur djurbett ska behandlas.
De flesta djurbett hos människor kommer från hundar eller katter, där hundbett är klart vanligast. Men även sällskapsdjur som marsvin, hamstrar, kaniner och illrar kan ligga bakom. Ibland är det till och med vilda djur som tvättbjörnar eller ormar som är inblandade. Som vuxen vet du förhoppningsvis vilket djur som bet. Barn – som är den största gruppen drabbade – kan dock ofta inte identifiera djuret. Det kan då krävas lite research för att ta reda på svaret, och i förekommande fall identifiera och fånga in det aktuella djuret.
Handen är den vanligaste platsen, men bett kan också förekomma på foten, benet eller andra ställen på kroppen. När du pratar med en läkare om bettet är det viktigt att kunna ange exakt var det sitter.
Använd internet för att ta reda på vilka bakterier eller infektioner som det betande djuret typiskt bär på. Katter och hundar bär exempelvis ofta på stafylokocker eller streptokocker, vilket kan vara mycket farligt för människor. Dessutom finns det alltid en risk för rabies, särskilt hos övergivna sällskapsdjur och vilda djur. Att veta vad du ska leta efter kan spara värdefull tid och möjliggöra tidig och korrekt behandling.
Använd om möjligt ett förstoringsglas så att du kan se bettet ordentligt. Försök avgöra om något främmande föremål sitter fast i såret och hur djupt bettet är. Djupa bett kan skada nerver eller senor, men även grundare bett på vissa delar av kroppen kan orsaka allvarliga skador.
Skölj bettet med vatten och väteperoxid eller rengöringssprit, och applicera därefter antibiotikakräm eller salva. Täck såret med en ren kompress eller trasa.
Om det inte är du som har blivit biten, observera patienten – annars be någon annan hålla koll på dig. Leta efter tecken som hudinflammation, svullnad, ovanliga utslag eller missfärgningar runt bettet. Notera även eventuella symtom, både kortsiktiga och långsiktiga. Typiska symtom att hålla utkik efter är klåda, brännande, stickande eller domnande känsla vid bettet; ovanlig smärta, yrsel eller svimning, suddig syn eller feber; illamående, diarré eller kräkningar; samt oförklarliga krampanfall, ökad törst eller oregelbunden hjärtrytm. Notera också kraftiga blödningar eller var från såret.
Kontakta en läkare med all information du har samlat om patienten, det bitande djuret och symtomen. Om bettet kommer från ett djur som inte kan identifieras eller hittas, från ett herrelöst djur som beter sig onormalt, eller från en okänd orm – gå direkt till närmaste vårdcentral eller akutsjukhus. Ormgift kan vara inblandat, och då kan tiden vara avgörande. Sök även omedelbar vård om bettet inte slutar blöda, verkar infekterat eller om den drabbade uppvisar allvarliga symtom. Se till att ha med dig all information du samlat in när du kontaktar vården.
Följ de instruktioner läkaren ger gällande bettet. Det kan innebära att ta ordinerade läkemedel. Missa inte någon behandling eller medicinering enligt ordination.
Om symtomen inte avtar, om bettet inte läker, eller om det till och med blir värre – kontakta läkaren igen och fortsätt göra det tills bettet är helt läkt.
Rapportera bettet till rätt lokala myndigheter och vidta alla åtgärder som de anger. Det är särskilt viktigt vid bett från okända eller vilda djur, eftersom det kan behövas kontroller för rabies och andra sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online