Kvalster är släkt med fästingar och utgör en oerhört framgångsrik grupp av små, insektsliknande leddjur. Deras framgång beror dels på deras mikroskopiska storlek, dels på deras förmåga att trivas i en mängd olika miljöer. De flesta kvalster lever som rovdjur på djur, bland annat däggdjur, fåglar och andra insekter.
Kvalster sprider sällan sjukdomar direkt, men eftersom deras bett ofta orsakar intensiv klåda kan betten fungera som ingångsportar för infektioner. Utöver själva bettet kan kvalster även utlösa allergiska reaktioner som påverkar andningen, exempelvis astma, eller huden, såsom eksem. Olika kvalstertyper ger dessutom olika symtom – reaktioner som ofta förväxlas med andra tillstånd, till exempel kontakteksem eller vanliga myggbett. Här går vi igenom hur bett från de vanligaste kvalstertyperna ser ut och känns.
I sina senare livsstadier angriper skördekvalster endast insekter. Det är i sitt larvstadium som de biter människor eller andra däggdjur. Larverna kallas "chiggers" och är troligen det kvalster som oftast drabbar oss människor.
Bitet själv är smärtfritt när det sker – det är först senare som effekterna märks. Efter att det mikroskopiska djuret avslutat sin måltid faller det av värddjuret och lämnar efter sig en röd svullnad med en hård, vit mitt. Den här värtan åtföljs av intensiv klåda som inte gör särskilt ont att kliar på. Var dock försiktig: överdrivet kliande kan öppna såret och ge bakterier möjlighet att ta sig in, vilket kan leda till ytterligare infektion.
Värtorna brukar uppstå med fördröjning, alltså inte direkt vid exponeringstillfället, och kan ibland åtföljas av lindrig feber.
Skabbkvalster indelas i flera grupper, där varje grupp föredrar en viss värdart. Vissa väljer människan som värd och lever hela sitt liv – cirka två veckor – inne i huden. Värden kan vara omedveten om angreppet i upp till en månad, beroende på tidigare exponering.
Till skillnad från många andra kvalster gräver sig skabbkvalster faktiskt ner i huden, där de lägger ägg. Besvären är ofta som värst på natten, vilket gör att många drabbade lider av sömnbrist. Rödhet och klåda är de första tecknen, men det kan utvecklas till ett utslag med små värtor vid hårstrånens bas. Utslagen kan spridas till stora delar av kroppen, bland annat lår, vadben, armhålor och handleder.
Dammkvalster biter egentligen inte människor, men de kan ändå orsaka betydande besvär. De lever främst på döda hudflagor och trivs därför i möbler och madrasser. Själva kvalstret och dess avföring kan bli luftburna och utlösa allergiska reaktioner hos människor.
Reaktionerna kan vara både andliga och hudrelaterade: andningssymtom som astmaanfall samt röda, kliande utslag på huden. Dammkvalster trivs bäst i fuktiga miljöer, så ett jämnt lågt luftfuktighetsvärde hemma kan hjälpa till att hålla dem stången.
Klådkvalster föredrar normalt insekter framför människor, men personer som ofta hanterar hö, gräs och frön kan bli bitna. Betet känns inte i stunden, men efter cirka 12 timmar uppstår en liten röd svullnad med ett finnliknande upphöjande i mitten.
Betten från klådkvalster är särskilt smärtsamma när man kliar på dem. De angriper oftast oskyddade kroppsdelar som ansikte och armar. I regel är människor relativt trygga från dessa kvalster, men när populationen exploderar tar de den värd de kan få tag på. De kan dock inte leva på människor och överlever inte inomhus, vilket gör dem till ett begränsat hot.
Som namnet antyder föredrar gnagar- och fågelkvalster gnagare (mus eller råtta beroende på art) respektive fåglar (inklusive höns och duvor) framför människor. Blir de dock utan värd är de inte sena att bita människor istället.
Dessa kvalster suger blod och lämnar efter sig inflammation och rodnad runt bettet. Liksom vid andra kvalsterreaktioner åtföljs exponeringen oftast av intensiv klåda.
Oftast går kvalsterbett över av sig själva inom några dagar till veckor. Kontakta vården om du får kraftig reaktion, tecken på infektion som varbild eller ökad smärta, feber, eller om du misstänker skabb – det kräver receptbelagd behandling för att försvinna helt. Att undvika rivande och hålla huden ren och återfuktad minskar risken för sekundära infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online