Loppor är små, blodsugande insekter som livnär sig på både människor och djur. Deras bett kan orsaka kraftig klåda och inflammation, och i värsta fall kan loppbett även sprida allvarliga sjukdomar. Loppan skär genom huden med sina kraftiga käkar, injicerar ett antikoagulerande ämne som finns i saliven och fortsätter suga blod tills den är mätt.
Det är detta ämne, som hindrar blodet från att koagulera, som ligger bakom många av de symtom som uppstår i samband med ett loppbett. Vuxna loppor behöver dock inte äta särskilt ofta – de kan överleva en hel månad, eller längre, utan ett nytt blodmål.
Loppbett är långt ifrån bara irriterande. De kan leda till hudinfektioner och allergiska reaktioner, och eftersom loppor suger blod från olika värdar finns risken att sjukdomar överförs från en värd till en annan. Hos barn och djur kan klådan bli så intensiv att huden repas sönder, vilket öppnar dörren för blödningar och bakteriella infektioner.
Ett loppangrepp är dessutom notoriskt svårt att bli av med. Det kräver oftast flera behandlingar av både hemmets insida och utsida, noggrann rengöring av mattor, möbler och sovplatser för husdjuren, samt behandling av alla djur som vistas inomhus. Även om de flesta sjukdomar som orsakas av loppbett går att behandla framgångsrikt, kostar förebyggande arbete mot loppor hundägare och kattägare hundratals – ibland tusentals – kronor varje år.
Hos de flesta människor ger loppbett endast lindriga symtom. Det vanligaste tecknet är en liten röd bula som kan klia i flera dagar. Vid kraftigare reaktioner kan även utslag, en röd ring runt bettet, svår klåda och nässelutslag förekomma.
Loppbett sitter typiskt på underbenen och anklarna samt runt midjan. Även områden där tätsittande kläder eller elastiska band trycker mot huden är vanliga ställen för bett. Barn löper störst risk att utveckla en kraftig reaktion.
Hos djur ser symtomen likartade ut. Ofta är det första tecknet att husdjuret börjar klia sig oavbrutet. Många bett kan ge så intensiv klåda att djuret repat bort päls på de drabbade ställena.
Även om loppbett oftast bara innebär klåda och irritation kan repor leda till allvarliga infektioner. Eftersom loppar suger blod från flera olika värdar kan de dessutom överföra sjukdomar – historiskt har loppor spritt böldpest och murin tyfus, och vissa loppor kan även bära på larver av bandmask.
Sök alltid läkare om ett bett verkar infekterat eller inte läker som det ska. Utvecklar du symtom på allvarlig sjukdom efter ett loppbett är det viktigt att berätta för vården att du har blivit biten, eftersom det kan påverka valet av diagnos och behandling.
Det bästa skyddet mot loppbett är att hålla både husdjur och hem fritt från loppor. I de flesta utvecklade länder är katter och hundar de främsta bärarna. Följ dessa grundläggande riktlinjer:
Runt husets ytterväggar kan insekticid användas för att skapa en barriär mot loppor. Vid svåra angrepp inomhus kan en så kallad hemdimma behövas, och räcker inte det kan det vara dags att anlita en professionell skadedjurssanerare.
Ett redan uppkommet loppbett behandlas oftast med receptfri hydrokortisonkräm, som snabbar upp läkningen och lindrar klådan. Bett som läker långsamt eller ser infekterade ut kan kräva behandling med antibiotika.
Fem typer av äkta loppor finns i världen, och samtliga biter och livnär sig på blod. De mest kända är hundloppan (Ctenocephalides canis) och kattloppan (Ctenocephalides felis). De övriga tre är råttloppan (Xenopsylla cheopis), hönsloppan (Echidnophaga gallinacea) och människoloppan (Pulex irritans).
Alla fem arter ger liknande bett och kan överföra sjukdomar mellan olika djurarter. Det är framför allt människo-, katt- och hundloppor som står för de flesta bett på oss människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online