De allra flesta spindlar sprutar gift i sitt bytte, men få arter utgör någon verklig fara för människor. Ontario är hemvist för den mycket giftiga svarta änkan – en av Nordamerikas mest kända spindlar. Den betydligt vanligare gula säksspindeln är dock långt mindre giftig, medan den beryktade bruna eremitspindeln, som inte är inhems i Ontario, bara påträffas i extremt sällsynta fall.
Honan hos den svarta änkan är den giftiga delen av arten, och spindeln känns igen på det röda timglasmärket på undersidan av sin glänsande svarta bakkropp. Fem olika arter av svart änka finns i Nordamerika, varav en förekommer i Ontario.
Svarta änkor lever under omkullfallna träd och stenar. De trivs också i avskilda miljöer som bodar, garage, källare och kryprum. Vedhögar är ett vanligt boställe – personer som blivit bitna av svarta änkor berättar ofta att de bar ved när bettet inträffade.
År 2009 lades en kvinna från Oakville in på sjukhus efter ettbett av en svart änka. Hon hade blivit biten medan hon arbetade i sin trädgård och drabbades nästan omedelbart av suddig syn, domningar och kraftig svettning. Spindeln injicerar ett nervgift som påverkar nervsystemet. Andra symtom kan vara feber, högt blodtryck och yrsel. Mindre än en procent av allabett från svarta änkor leder till döden.
Spindeln ses sällan i Ontario, och under 2009 rapporterades bara två andra fynd – ett i Mississauga och ett i Bolton. Även under de senaste årtiondena har observationerna varit få och gjorts i London, Barrie, Bruce-halvön samt i öarna i Georgian Bay.
Den gula säksspindeln har sitt huvudsakliga utbredningsområde i nordöstra USA, men den har även påträffats i Toronto och södra Ontario. Den är blekt halmbuljad med mörkare käkar. Inomhus bygger den sina kokongliknande nät där den gömmer sig och jagar insekter på natten. Utomhus hittas den ofta nära däck och verandor. I Ontario lever spindeln ungefär ett år och övervintrar inne i bostäder.
Bettet från den gula säksspindeln förväxlas ibland med det från den bruna eremitspindeln, men vävnadsdöd uppstår sällan och symtomen är betydligt mildare.
Den bruna eremitspindeln har ett fiolformat mönster på mellankroppen, vilket gett den smeknamnet "fiddleback" (fiolrygg).
Arten är inte anpassad till Ontarios klimat och kan bara påträffas efter att oavsiktligt ha följt med gods som skeppats in från Mellanvästern eller södra USA. År 2007 rapporterade en man från Caesarea ett spindelbett med feber, kraftig svullnad och ett sår som överensstämde med symtomen på ett bett av brun eremit, men spindeln kunde aldrig identifieras med säkerhet. Han hade blivit biten efter att ha hanterat frukt.
Vävnadsdöd orsakad av spindelns köttförstörande gift är en vanlig reaktion vid bett av brun eremit. Vanligtvis följs en stickande känsla av intensiv smärta och en blåsa som växer till storleken av en silverdollar. Kvar blir ett ulcererat sår som kan ta sex till åtta veckor att läka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online