I USA finns över 3 000 olika spindelarter, men endast tre grupper anses vara farliga för människor: eremitspindlar, änkespindlar och hobo-spindlar. I Louisiana kan man stöta på tre av dessa: den bruna eremitspindeln, den svarta änkan och den bruna änkan. Dessa spindlar producerar gift som kan orsaka allvarliga medicinska komplikationer. Misstänker du att du har blivit biten – sök omedelbart akut vård.
Den sydliga svart änkan är en liten, glänsande kolsvart spindel. Honan är cirka 2,5 cm stor och något större än hanen. Det mest kännetecknande draget är det röda timglasmönstret på undersidan av honans kropp.
Giftet hos den svarta änkan innehåller ett neurotoxin som är verksamt även på människor. Bettet är vanligtvis smärtfritt i början, men efter en till två timmar uppstår smärta vid bettstället som kan sprida sig längs nervbanorna och ner mot ryggraden. Vanliga symtom är illamående, frossa, lätt feber, förhöjt blodtryck, brännande känsla i huden, trötthet, nedsatt koordination, andningssvårigheter, förstoppning, muskelvärk och buksmärtor.
Behandlingen omfattar antidot i kombination med antihistamin (Benadryl) mot allergiska reaktioner, kalciumglukonat mot muskelkramper samt smärtstillande medel. De flesta symtom försvinner inom fyra dagar. För äldre människor och mycket små barn kan bettet i värsta fall vara livshotande.
Den bruna eremitspindeln är ljusgulbrun till mörkbrun i färgen och har ett karakteristiskt fiolformat mörkt mönster på huvudet. Spindeln blir cirka 3–4 cm stor, och honan är något större än hanen.
Giftet är extremt potent och innehåller ett enzym som bryter ner cellmembran och vävnader. Detta leder till nekros, alltså vävnadsdöd, i huden runt bettstället. Giftet triggar dessutom kroppens immunförsvar, vilket gör att histaminer och vita blodkroppar frisätts till det skadade området. I allvarliga fall kan detta immunsvar slå tillbaka mot kroppen själv och orsaka nedbrytning av röda blodkroppar, blodproppar, lågt blodplättsvärde, njursvikt och till och med koma. Dödsfall är extremt ovanliga, men kan inträffa.
Symtomen brukar visa sig två till åtta timmar efter bettet. Själva bettet är oftast smärtfritt eller känns som ett bistick. Efter ungefär fyra timmar uppstår ofta svår smärta vid bettstället, följt av kraftig klåda, illamående, kräkningar, feber och muskelsmärta. Inget antidot finns idag tillgängligt i USA. Behandlingen består istället av smärtstillande medel, antibiotika och antihistamin. Vid utbredd nekros kan kirurgisk behandling bli nödvändig.
Den bruna änkan är nära släkt med den svarta änkan. Arten trivs normalt i tropiska klimat, men enligt entomologer vid Louisianas statsuniversitets jordbrukscenter (LSU AgCenter) har den blivit allt vanligare i Louisiana.
Färgen varierar från grå eller gulbrun till mörkbrun, och spindeln kan bli mellan 2,5 och 3 cm lång. Den känns igen på sitt gulorange timglasmönster på undersidan av bakkroppen samt vita markeringar på ovansidan. Ofta har den också mörka band över benen.
Bettet från en brun änka är faktiskt mer giftigt än den svarta änkan, men arten producerar mindre gift per bett. Den räknas som en av de minst aggressiva änkespindlarna och biter endast om den känner sig hotad. Symtomen liknar dem vid ett svart änkebett men är vanligtvis lindrigare: huvudvärk, trötthet, kraftig svettning, illamående, andnöd, muskelkramper samt stelhet i buken och benen. Precis som hos den svarta änkan gör bettet oftast inte ont förrän en till två timmar senare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online