Vid astma blir luftvägarna i lungorna – framför allt bronkerna – inflammerade, förträngda och börjar producera extra slem. Det gör andningen besvärlig och kan utlösa akuta astmaanfall. Här går vi igenom vilka delar av andningsorganen som påverkas mest när ett anfall inträffar.
Bronkerna är de huvudsakliga luftvägarna som leder luften in till och ut ur lungorna. Under ett astmaanfall drar sig musklerna runt bronkerna samman, vilket gör att luftvägarna förträngs. Detta kallas bronkokonstriktion och är en av de främsta orsakerna till andningssvårigheterna vid astma.
Bronkiolerna är tunnare förgreningar av bronkerna som leder vidare till alveolerna, lungornas små lufträknor. Även inflammation och sammandragning i bronkiolerna bidrar till att luftflödet hindras under ett anfall.
Luftvägarnas slemhinna innehåller körtlar som normalt skyddar luftvägarna genom att bilda slem. Vid astma producerar dessa körtlar onormalt stora mängder tjockt och klibbigt slem, vilket ytterligare förtränger luftvägarna och försvårar andningen.
Alveolerna är de mikroskopiskt små lufträknorna där syre tas upp i blodet och koldioxid avges. Vid mycket svåra astmaanfall kan alveolerna överpumpas eller fyllas med vätska, vilket kan leda till kraftig andnöd och nedsatt syresättning av kroppen.
Mellangärdet (diafragman) och mellankotsmusklerna mellan revbenen är kroppens viktigaste andningsmuskler. När luftvägarna är förträngda krävs betydligt mer kraft för varje andetag, vilket belastar musklerna och kan ge upphov till andfåddhet och utmattning.
Alla dessa delar av andningsorganen arbetar tillsammans för att reglera luftflödet och gasutbytet i lungorna. När astma påverkar dessa strukturer rubbas den normala andningsprocessen, vilket ger de typiska symtomen på ett astmaanfall: pipiga andningsljud, hosta, tryck eller täthet över bröstet samt andnöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online