En endograft, ofta kallad stent, är en flexibel slang av tygklädt metallnät som används för att reparera ett aneurysm – en försvagad och utbuktande del av ett blodkärl. Stenten förs vanligtvis in i kroppen via ljumsken, vilket gör ingreppet betydligt mindre invasivt än traditionell öppen kärlkirurgi.
Första gången en endograft användes för att reparera aortan – den stora artär som leder syresatt blod från hjärtat ut i kroppen – var 1991, enligt Walker Heart Institute i Fayetteville, Arkansas. Stenten fördes in i lårbensartären (a. femoralis) i ljumsken och sköts sedan upp genom kärlsystemet fram till aneurysmet.
Enligt Central Illinois Radiological Associates omfattar förberedelserna inför en endograftbehandling, efter anamnes och fysisk undersökning, bland annat ett blodprov, EKG för att bedöma hjärtats funktion samt röntgenundersökningar av bröstet och aneurysmet. Dessutom läggs en intravenös kateter för anestesi och eventuell vätsketillförsel. Innan ingreppet påbörjas rengörs och desinficeras patientens ljumske och buk noggrant för att minimera risken för infektion.
Kirurgen gör ett litet snitt i ljumsken och för in stenten i lårbensartären. Kontrastvätska injiceras så att artärerna kan synliggöras på röntgen, vilket möjliggör exakt placering och kontrollerad frigöring av stenten på rätt plats. Därefter tas bildtagningar för att säkerställa att blodflödet genom stenten fungerar som det ska. Patienten övervakas vanligen på sjukhuset i flera dagar innan utskrivning.
Endografttekniken har utvecklats till en standardbehandling för många patienter med aortaaneurysm. Jämfört med öppen kirurgi innebär metoden kortare operationstid, mindre blodförlust, färre komplikationer och en betydligt snabbare återhämtning för de flesta patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online