
Ett elektrokardiogram (EKG) mäter hjärtats elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som fästs på huden på armarna, benen och bröstkorgen. Signalen leds vidare till en EKG-apparat via tolv avledningar som kopplas till respektive elektrod. Varje avledning är märkt med sin motsvarande position – RA, RF, LA, LF samt V1–V6. Signalen omvandlas till en graf eller en serie vågor som skrivs ut på papper.
Ett EKG används för att diagnostisera hjärtsjukdomar såsom hjärtinfarkt, AV-block och rytmrubbningar. Redan 1838 upptäckte Carlo Matteucci, professor i fysik vid universitetet i Pisa, att hjärtat alstrar elektriska strömmar. Det dröjde dock ända till 1895 innan det första EKG:t registrerades. Idag är EKG-undersökningar allmänt förekommande – de flesta vårdgivare kan utföra ett EKG och tolka resultatet.
Ta av patientens smycken och se till att hen ligger bekvämt på britsen. Lugna patienten genom att förklara att undersökningen är helt smärtfri.
Fäst en elektrod på vänster respektive höger arm och ben – RA, RF, LA och LF.
Känn längs patientens bröstkorg tills du känner ett revben följt av ett mellanrum. Räkna fyra mellanrum nedåt och fäst elektroderna V1 och V2 ovanför detta mellanrum, på vardera sidan om bröstbenet.
Fäst elektroden V4 över det femte mellanrummet, i linje med mitten av nyckelbenet på vänster sida.
Fäst elektroden V3 mitt emellan V2 och V4.
Fäst elektroden V5 i samma horisontella plan som V4, i linje med början av vänster armhåla. Elektroden V6 placeras bredvid V5 i samma horisontella plan, i linje med mitten av vänster armhåla.
Koppla varje märkt avledning till motsvarande elektrod.
Ställ in filtret på EKG-apparaten till 25 mm per sekund. Be patienten ligga stilla och andas normalt.
Tryck på "Start" eller "Acquire" för att registrera EKG:t.
Studera utskriften och leta efter P-, Q-, R-, S- och T-vågorna. P är den första kullen i varje sekvens, Q är den vänstra basen av spiken, R är toppen av spiken, S är den högra basen av spiken och T är den andra kullen. Tolkningen innebär att kontrollera frekvensen, storleken och tiden mellan varje våg, samt att kontrollera om någon våg saknas eller upprepas.
Leta efter vanliga hjärttillstånd. Avsaknad av P-vågor tyder på förmaksflimmer, en förhöjd ST-sträcka ses ofta vid hjärtinfarkt och ett förlängt PR-intervall motsvarar AV-block (hjärtblock).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online