Digoxin är ett receptbelagt läkemedel som används vid behandling av kongestiv hjärtsvikt. Det verkar genom att öka hjärtats kontraktionskraft och metaboliseras i magsäcken samt i den övre delen av tunntarmen. Nedan följer en genomgång av hur läkemedlet tas upp, fördelas och elimineras från kroppen.
Enligt Pharmacological Basis of Therapeutics är upptagsgraden för digoxin cirka 90 procent när läkemedlet intas i kapselform eller som enterokapslad tablett. Intas det i okapslad form sjunker upptaget till 70–80 procent. Att ta digoxin tillsammans med mat minskar dessutom upptagsgraden ytterligare.
Digoxin lagras huvudsakligen i skelettmuskulaturen, vilket innebär att doseringen baseras på den magra kroppsmassan snarare än på total kroppsvikt. Läkemedlet passerar även placentan och rekommenderas därför inte under graviditet, om det inte finns starka medicinska skäl för behandlingen.
Digoxin elimineras från kroppen via njurarna. Hos personer med normal njurfunktion kan läkemedlet finnas kvar i kroppen i 36–48 timmar, medan det hos personer med nedsatt njurfunktion kan ta tre till fem dagar innan det helt lämnat kroppen. Detta gör njurfunktionen till en viktig faktor vid dosering.
Digoxin ska administreras med stor försiktighet till patienter som genomgår peritonealdialys eller hemodialys. Orsaken är att läkemedlet inte lätt avlägsnas från kroppen, eftersom stora koncentrationer finns i vävnaderna snarare än i blodet.
Digoxin kan ges oralt eller som intravenös respektive intramuskulär injektion. Upptaget är bättre i tunntarmen än i magsäcken. Intravenösa injektioner används framför allt när orala beredningar inte kan ges, exempelvis vid akuta tillstånd. Intramuskulära injektioner absorberas sämre och kan dessutom orsaka lokalt obehag, vilket gör att de i allmänhet inte rekommenderas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online