Pupillen är ögats bländare, kontrollerad av två motstridiga muskler: iris sfinkter (parasympatisk, konstrikerar) och iris dilator (sympatisk, dilaterar). Denna autonoma dragkamp reglerar retinal belysning med precision.
Ljusreflexbanan
- Ljus → retina → opticusnerv → opticuskiasma → opticusbana.
- Fibrer förgrenas till pretekta kärnor (mellan hjärnan).
- Bilateral projektion till Edinger-Westphal kärnor (parasympatiska).
- Preganglionära fibrer reser med CN III → ciliarganglie → postganglionära korta ciliarnerv → iris sfinkter → konstriktion.
Detta ger både direkt (stimulerat öga) och konsensuell (motsatta ögat) konstriktion.
Dilatationsbanan
Sympatisk: Hypothalamus → hjärnstam → ryggmärg (C8–T2) → superior cervical ganglion → långa ciliarnerv → iris dilator. Aktiveras av mörker, stress, uppväckelse, kognitiv ansträngning.
Klinisk relevans: Pupillen som ett neurologiskt fönster
Viktiga bedömningar
- Storlek, form, likhet
- Reaktivitet: direkt, konsensuell
- Ackommodation (nära svar)
Patologiska mönster
- Afferent defekt (Marcus Gunn-pupill): Opticusnerv/retina-skada – nedsatt direkt svar, konsensuellt intakt.
- Efferent defekt (CN III pares, Adies toniska pupill): Parasympatisk fel – utvidgad, dåligt reaktiv pupill.
- Horners syndrom: Sympatisk förlust – mios, ptos, anhidros.
- Farmakologisk dilatations: Antikolinergika, sympatomimetika – fast dilatations.
- Opioider: Nålögonpupiller (mios).
Läkemedelseffekter på pupiller
- Opioider → mios
- Stimulantia/kokain → mydriasis
- Antikolinergika → mydriasis
- Pilocarpin → mios
Pupillundersökning är ett livsviktigt, icke-invasivt fönster in i neurologisk och autonom integritet – snabb, gratis och djupt informativ.
