Den juridiska definitionen av blindhet varierar från land till land, men den avser i allmänhet en grad av synnedsättning som uppfyller vissa specifika kriterier. Bedömningen baseras oftast på två faktorer: synskärpan och synfältets utsträckning.
Synskärpan anger hur bra en person kan se på ett visst avstånd. I de flesta länder räknas en person som juridiskt blind om synskärpan är 20/200 eller sämre i det bättre ögat, även med hjälp av korrigerande glasögon eller kontaktlinser. Det motsvarar ungefär 6/60 i metriska mått, vilket innebär att personen måste gå så nära som 6 meter för att se vad en person med normal syn ser på 60 meters avstånd.
Synfältet är en annan avgörande faktor vid bedömningen. Om en persons synfält är begränsat till mindre än 20 grader, oavsett hur bra synskärpan är, kan personen också klassas som juridiskt blind. Ett så kraftigt inskränkt synfält kallas ibland för tunnelseende och gör det svårt att orientera sig i omgivningen.
Det är viktigt att komma ihåg att juridisk blindhet inte betyder att synen helt försvunnit. Många personer som är juridiskt blinda har viss kvarvarande synförmåga och kan uppfatta ljus, färger eller konturer. Deras syn är dock så kraftigt nedsatt att den faller inom de gränser som den juridiska definitionen fastställer, vilket ofta ger rätt till särskilt stöd, hjälpmedel och anpassningar i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online