Blinda människor vet precis lika bra som seende när de sover eller är vakna. Medvetandet om sömn styrs nämligen inte av synen, utan av hjärnans förmåga att tolka kroppens inre signaler – något som kallas interoception. I stället för synen förlitar sig blinda på sina övriga sinnen för att avgöra vilket tillstånd de befinner sig i.
När en blind person håller på att somna kan hen känna hur kroppen blir tyngre och mer avslappnad. Andningen blir långsammare, hjärtfrekvensen sjunker och musklerna slappnar av gradvis. Vid uppvaknandet sker det motsatta: kroppen känns lättare, tankarna blir klarare och man känner sig mer pigg och alert. Ljud från omgivningen, som fågelkvitter tidigt på morgonen, kan dessutom ge tydliga ledtrådar om att en ny dag har börjat.
Taktila sinnesupplevelser spelar en stor roll. En blind person kan känna lakanet mot huden, kudden under huvudet och täckets värme. Skillnaden mellan kroppsvärmen i sängen och den svalare luften i rummet hjälper också till att bekräfta var man befinner sig – i sängen och troligen i ett sömnrelaterat tillstånd.
Även luktsinnet bidrar till medvetandet. Doften av kudden eller sänglinnet, parfymen på nattduksbordet, mat som lagas i köket eller blommor som doftar i trädgården kan alla fungera som naturliga tidsmarkörer och bekräfta att man är vaken och medveten om sin omgivning.
Sammanfattningsvis vet blinda människor när de sover eller är vakna på samma sätt som seende. Medvetandet om sömn bygger på kroppens inre signaler och omgivningens sinnliga spår, inte på synen. Genom att kombinera känsel, hörsel och lukt – tillsammans med hjärnans naturliga dygnsrytm – har blinda personer fullt god förmåga att skilja mellan sömn och vakenhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online