
Blefarit och torra ögonsyndrom orsakar båda obehag i ögat och delar flera gemensamma symtom, men de är två distinkta kliniska tillstånd.
Blefarit är en inflammation i ögonlockskanterna, ofta kännetecknad av skorpbildning vid fransbaserna. Torra ögon uppstår däremot när ögats yta inte får tillräckligt med tårar, eller när tårarnas sammansättning är bristfällig.
Torra ögon kan vara ett symtom på blefarit, men forskningen ger litet stöd för att torra ögon i sig utlöser blefarit. Det är dock mycket vanligt att patienter lider av båda tillstånden samtidigt.
En vanlig bidragande orsak till torra ögon är meibomisk körteldysfunktion (MGD) – en störning i de talgproducerande körtlarna som ligger längs ögonlockskanten. När inflammation ligger bakom MGD hänger den oftast samman med blefarit (inflammation i ögonlocket) eller meibomit (inflammation i körtlarna).
Blefarit indelas i två huvudtyper, och ingen av dem har sitt ursprung i torra ögon:
Trots att tillstånden skiljer sig åt förekommer de ofta samtidigt, och en korrekt diagnos är avgörande för en effektiv behandling.
Vid blefarit fokuserar behandlingen på noggrann ögonlockshygien och, vid behov, antimikrobiell terapi.
Så går ett typiskt rengöringsprogram för ögonlocken till:
Här är huvudmålet att återställa en stabil tårfilm. Behandlingen kan omfatta receptfria smörjande droppar, receptbelagda läkemedel och i vissa fall procedurbaserade ingrepp.
Vanliga behandlingsalternativ:
Båda tillstånden är vanliga, svarar ofta bra på hemvård men tenderar att återkomma. Konsekvent ögonlockshygien är därför den mest effektiva förebyggande åtgärden.
Även om torra ögon inte orsakar blefarit kan de alltså vara ett symtom på ögonlocksinflammation. Omvänt leder körteldysfunktion vid blefarit ofta till besvär med torra ögon. Kontakta en ögonvårdsspecialist om konservativa åtgärder inte räcker till – då kan en individanpassad, receptbelagd behandling övervägas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online