Enligt American Hair Loss Association handlar cirka 3 procent av alla besök hos barnläkare i USA om håravfall hos barn. Det finns flera vanliga orsaker till att ett barn kan tappa hår, och de flesta tillstånden går att behandla framgångsrikt. Det är viktigt att föräldrar kontaktar en läkare så snart håravfallet blir märkbart, så att rätt diagnos kan ställas och effektiv behandling påbörjas i tid.
Tinea capitis är en smittsam svampinfektion, släkt med fotsvamp, som drabbar hårbotten, ögonbryn och ögonfransar. Svampen angriper själva hårstrået och gör att håret bryts av. Tillståndet uppstår oftast hos barn före puberteten och är vanligare bland pojkar än flickor.
Typiska tecken är runda eller ovala kala fläckar där man kan se korta, brutna hårstrån vid hårbottenytan. Gråaktig flagning eller fjällbildning kan också förekomma. Behandlingen består vanligen av receptbelagd svampdödande medicin i tablettform, vilket oftast ger goda chanser att hårväxten återkommer. Läkaren kan dessutom rekommendera ett medicinskt schampo för att stärka behandlingen och minska risken för smittspridning.
Alopecia areata är en icke-smittsam sjukdom som kännetecknas av ovala eller runda kala fläckar. Till skillnad från svampinfektion saknas vanligtvis inflammation, fjällning och brutna hår. Debuten sker ofta plötsligt, ibland inom loppet av några dagar. Enligt American Hair Loss Association tror man att orsaken är att immunförsvaret felaktigt attackerar kroppens egna hårfolliklar.
Enligt DrGreene.com blir cirka 5 procent av barnen med tillståndet helt skalliga, och en del förlorar även all kroppsbehåring. Den goda nyheten är att 95 procent av barnen återfår normal hårväxt inom ett år med rätt behandling, som ofta går ut på att dämpa eller avleda immunsystemets aktivitet. Det nya håret kan i vissa fall först vara vitt, men brukar med tiden återfå sin ursprungliga färg.
Hårstrået kan skadas av mekanisk påfrestning – exempelvis av långvarig styling på samma sätt, som flätningar, hästsvansar eller cornrows – eller av friktion, när huvudet konstant gnuggas mot en rullstol eller säng. Även kemiska behandlingar som permanent, färgning och rätning av hår kan orsaka skada. Typiskt för denna typ av håravfall är fläckvis kalhet, ofta med brutna hår av olika längd inuti fläckarna.
Vid behandling gäller det att hantera håret så försiktigt som möjligt: borsta och tvätta varsamt, undvik hårspännen och hårband samt välj naturliga frisyrer utan kemiska produkter. Hårväxten kan gå långsamt, men så länge ärrbildning inte har uppstått i hårbotten bör håret växa ut igen.
Trichotillomania är en annan form av mekaniskt hårtrauma – en tvångsmässig vana att dra i, rycka eller tvista hår. Beteendet sker ofta på natten, när föräldrarna inte är medvetna om vad som händer. Många barn slutar spontant med beteendet, och hårväxten återgår då till det normala så länge hårstrået inte har skadats av ärrbildning. Precis som vid andra traumatiska skador ses fläckvis kalhet med brutna hår av varierande längd.
Vid telogen effluvium avbryter en stressande händelse den normala hårväxtcykeln, vilket gör att mer hår förloras än nytt hinner växa ut. Vanliga utlösande faktorer är hög feber, förlossning, vissa läkemedel – såsom cytostatika vid kemoterapi – samt extrema bantningsmetoder. Tillståndet är oftast tillfälligt: när belastningen upphör återupptas hårväxten normalt sett av sig själv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online